Vattenfall Bali

På vägen till Uluwatu som ligger långt ned (syd) och vi var i Lovina uppe i norr, så det var en resa på några timmar. Så vi tänkte att vi skulle passa på att åka förbi vattenfallet och templet jag läst om. Finns flera av varje men tydligen dom här två som var bland dom finare och mindre turistiga. Så jag dealade med en chaufför på gatan kvällen innan när vi hade övervägt att ta shufflebuss, men fick till ett likvärdigt pris med taxin. Så vi kände oss nöjda och jag lite extra eftersom jag skulle få se mina saker på vägen.

Chauffören var snackig och väldigt trevlig. Han hade 5 barn, dom försökte tills det blev en pojke. Då det är pojken som tar hand om familjen på äldre dagar. Flickorna flyttar till sin mans familj och bor där. Hans ena dotter bodde i Uluwatu och var mamma ledig 3 månader.
Han hade träffat sin fru i skolan. Dom hade olika färger på skoluniformen beroende vilken årgång dom gick i. Dom har som Sverige 6 år, 3 år, 3 år och sen universitetet. Han hade flyttat när hans far dog för att hitta jobb, men hans mor hade inte gift om sig och bodde hos honom.

Sekumpur.
Vägen var vacker om väldigt smal och slingrande uppför berget. Var en väg för en bil och självklart fick vi möte, men det gick bra efter lite trixande. När vi kom fram till utsikstpuknten möttes vi av en väldigt vacker utsikt av vattenfall och grönskande natur.
Vi tog en guide för 250 k. Vi hade klarat oss utan guide men inte lätt att veta innan, och bloggaren som jag läste om Sekumpur från körde med guide, så tänkte att det var nog bäst. Guiden var väldigt mån att vi skulle vara försiktiga så vi inte halkade, för halt var det på många ställen. Vi begav oss nedåt för trapporna. Kändes ju inte så jobbigt som bloggaren skrivit,  men tungt blev det på vägen upp. Tur man har kondis ; )
Men oj vad vad vackert det var, helt klart värt det. Vi tog ett dopp i det kyliga vattnet och blev snabbt uppiggade.

Sedan fortsatte vi vår bilfärd genom trånga gator och balinesernas egna gator och hem. Tvätten på tork utanför, barn som kissar i diket utanför huset. Familjer som äter, folk som jobbar...

Vi stannade och kollade på utsikten över vulkanen, väldigt vackert. Sedan åt vi lunchbuffe med guiden med utsikt över vulkan och sjön. Värdinnan tänkte placera oss inne men då kom chauffören och ordnade ett bord ute på terassen och skyfflade undan några andra som tänkte sätta sig. Det var god mat även om det var lite dyrare så var det värt det med den utsikten. Dyrt jämfört med vad det brukar kosta, gick väl på ca 330k för oss.

När vi kom till templet så följde guiden med oss dit och gick lite med oss och lät oss gå lite själva. Det var ett av dom bättre templen. Fascinerad av hur dom kunde hugga ur berget för att få till det.
Lite irriterande att vi hade vart nära å missa templet för vi hade vart så nära det häromdagen på vår tripp till Ubud. Så glad att vi tog det nu.

Sedan fortsatte vi till Uluwatu som vi kom till vid 18 efter startat klockan 9 på morgonen och kostade 600k. Men vattenfallet tog väl två timmar att besöka så var inte så farligt. Var trevlig tur och såg mycket av landet och chauffören berättade mycket. Stannade och plockade löv som vi fick lukta på och visade sig vara kryddnejlika. Han bjöd på snakefruit. Som ser ut som ett ormskinn på skalet och innanför ser det ut som en stor vitlök och man bryter isär klyftor och äter, dock ej kärnan (som ser ut som en kastanj). Det smakar som ett syrligt päron med conference hårda konsistens och färg.

Men det var skönt att vara framme på hotellet i Uluwatu.