På morgonen tog vi en promenad längs stranden, där vi fick se att dom runda sakerna vi sett tidigare visade sig vara småbåtar. Dom rullade upp båtarna på stranden med hjälp av stockar. Väldigt söta småbåtar. En vietnames vinkade till oss och pekade att vi skulle dra upp nätet. Vi tänkte det kan väl inte behövas, dom är ju så många men vi hjälpte snällt till och fick erfara hur tungt nätet faktiskt var. En uppenbar rolig sak för turisterna då vi var några stycken som hjälpte till.
Vi åkte till Hue med buss som vi bokade genom receptionen, då vi var försent ute med att boka tåg. Men vi hann bli lite nervös då vi skulle bli upphämtade 13:45 och bussen skulle gå 14:00 men taxin kom inte fören 14:05. Men vi hade kunnat ta det lugnt för vi blev avsläppta vid bussupphämtningen och fick vänta där på bussen. Det där med tider verkar inte fungera på samma sätt här som hemma.
Bussfärden tog fyra timmar och vi blev avsläppta lite utanför staden där det så lägligt stod taxis och väntade. Men vi och dom andra backpackerna promenerade in till staden istället för att betala överpriser. Vårt hotell låg nära så efter lite letande (då vi svängde in en väg för tidigt) så hittade vi rätt.
Så vi checkade in och gick sedan ut på stan för kolla runt, äta middag och det viktigaste, boka DMZ turen, därför vi åkt hit. Vi bokade en privat bil då det inte var så mycket dyrare än att åka i grupp och vi slapp då vänta in alla (Fredrik och jag har lite snabbare tempo än dom flesta). Men det visade sig till min besvikelse att killen missförstått så turen var bara en halvdag och inte heldag som jag frågat 3 gånger. Men vi skulle iaf få se tunnlarna, det var det jag huvudsakligen ville se. Speciellt då jag läst många inlägg om turen och att folk var besvikna då det inte syntes några spår och var tråkiga minnesmärken och det enda värt att se var tunnlarna. Och det var verkligen värt att se, otroligt imponerande att se och gå igenom tunnlarna. Att dom har bott i tunnlarna och vilket system dom hade. Kan förstå att amerikanerna inte kunde hitta dom då tunnlarna var så långt under marken och ingångarna så väl gömda.
Vi tog en engelsktalande guide för 10 dollar när vi kom fram (talade hyfsad engelska men fick ändå tolka lite åt Fredrik) som berättade om kriget och tunnlarna. Man hade kunnat gå runt själv men var intressant att lyssna på. Dom hade även ett litet museum som var väldigt likt det första museet som vi stannade på vägen och tittade i. På vägen till tunnlarna stannade vi även vid stället som var en amerikansk bas (som folk skrivit inte syntes något av då vägen gick där över) och fanns ett monument som kanske var monument över det eller så var det för något helt annat. Vi gick även över en bro som var den som visade gränsen mellan syd och Nordvietnam (där ena museet fanns). Det ar en intressant dag och väldigt fascinerande att se tunnlarna och få en känsla för det.
När vi kom tillbaka så gick vi ut på stan och sedan åt vi nog den första goda middagen i Vietnam. Var ett ställe som fått bra betyg på tripadvisor och hade bra priser, riktig vietnamesisk mat. Så vi gick faktiskt tillbaka dit igen (åt där dagen innan). Vi körde även lite tvätt och det gick på 60.000 vnd.
Dagen efter så blev det tur på stan och vi åt på ett annat rekommenderat ställe, åt en jätte god tonfiskmacka och Fredrik åt kycklingburgare. Jag fick även min varma choklad som jag haft sug på och nu hade det blivit kyligt så passade bra. Sedan hängde vi på hotellet i väntan på taxin till flygplatsen då vi skulle åka tillbaka till Hanoi för en natt och sedan till Laos (gick inget direktflyg från Hue). Så vi hamnade på en väldigt liten sunkig flygplats och sedan bodde vi på ett hotell nära flygplatsen. Dock till vårt förtret så hämtade dom inte upp oss som var sagt, så vi gick till hotellet då det inte skulle var så långt. Precis när vi kommer dit så kommer bilen och undrade vart vi varit. Men hotellet dög för natten och på morgonen fick vi gratis skjuts till flygplatsen.
När vi kom till Loas landade vi i Vientienne och tog bussen direkt till Vang Vien (eller bokade bussen och gick och åt lunch för att sedan åka 5h buss). Självklart betalade jag ett överpris för bussbiljetten då jag läst 60.000 och tänkte att sidan nog var ett par år gammal så 80.000 kip lät rimligt. Istället för att ha så bråttom (igen) så hade jag kunnat gå runt och tittat oh sett att bussen bara kostade 45.000. Vi blev avsläppta på en stor grusplan och letade oss fram till vårt guest house som var ett enkelt men mysigt ställe lite i utkanten med utsikt över fälten. Var en australiensk herre vid namn Jammee som hade stället , han var väldigt trevlig och hjälpsam och fick stället att lyfta.
10 000 kip= 10 sek
Det blev en runda att kolla in stan och kolla utflykt för morgondagen då vi var här för tubingen. Vi gjorden en heldagstur med tubing i grotta, kajak och blue lagoon. Valde att hoppa över tubingen via barerna då det var lågvatten och skulle kunna ta över 5h och vi skulle då inte hinna med blue lagoon. Turen kostade 150.000 inkl lunch. Så vi valde att paddla den delen istället. Vi åt middag i gatustånden, åt den godaste bananpannkakan hittills och Fredrik åt någon enorm baguette med kyckling och massa godsaker. Han hade sett någon annan äta den och frågade vilken det var. Sen när han åt den såg man andra kolla in mackan och suktas. Sen hade dom shakes för 10.000 så vi drack några sådana. Bra och gott sätt för mig att få i mig vätska. Fredrik får tjata på mig att dricka (och äta). Det blev faktiskt lite shopping, en vattentålig väska, badshorts till mig, och flip flopps till båda.
Vi blev upphämtade på hotellet på morgonen (inte heller här var dom i tid) och vi åkte runt och plockade upp lite folk här och där innan vi åkte till första stoppet. Där besökte vi elefantgrottan efter tagit oss över en repbro om var väldigt gungig och rolig. Sen blev det en promenad bort till tubing stället där vi fick tuba i en grotta. Tubing är att flyta på innerslangen från ett stort däck. Vi fick ha pannlampa och dra oss fram med hjälp av ett rep. Till vår förvåning var grottan väldigt djup. Vi tog oss in en bra bit för att sedan vända och ta oss ut, på tillbaka vägen fick vi greppa varandras händer och guiden drog oss ut då vi var tvungen att släppa repet på flera ställen för att lämna plats till nästa grupp som var på väg in. Det var väldigt kul och guiderna var skojiga och stänkte vatten på varandra och oss. Mötte man en annan grupp så började man stänka ned den gruppen.
När vi kommit ut så var det dags för lunch, var mycket mat, stekt ris med grillspett och baguette. Dom har baguette i Loas därför dom vart en fransk kolonial. Sedan åkte vi vidare till floden vi skulle paddla i. Vi paddlade två och två, samma sträcka som tubingen men längre. Så åkte förbi barerna och såg lämningar av linbana och andra saker jag hört Linda berätta om, men var inte alls lika många barer som det varit förr. Var många igenbommade ställen. Så att paddla istället var nog ett bättre val. Det var en lång sträcka vi paddlade kan nog gissa på 10km. Men det var roligt och lite svårt (speciellt när personen som styr inte pratar så man hör)[och hon inte lyssnar..]. Det blev lite strömt på vissa ställen och lite guppigt och vi körde även fast på lite stenar här och där då vattnet var så lågt. Men kul var det. efter paddlingen så åkte vi till blue lagoon. Som verkar ha tagit över tubingen som lekplats, där fanns det gungor i vattnet, lian att svinga sig med, träd att hoppa ifrån, rutschkana och sen ziplina. Fanns även en grotta att klättra upp till men det hann vi inte då vi såg det försent. Det var kul men inte vad jag väntat mig. När vi kom tillbaka blev det en aptitretare (pannkaka och shake) och sedan promenad till grottan vid hotellet. Tyvärr var grottan stängd men det var en mysig promenad med en liten fors och väldigt rogivande trädgård. Sen blev det middag på stan (samma som igår, vinnande koncept juh) och lite mer strosande.
På morgonen tog vi minibussen till Luang Prubang som tog 4h. Vi blev avsläppta vid bussterminalen och sedan fick vi ta tuktuk till hotellet. Denna minibuss var lite överlastad dom ställde in en liten pall mellan sätet där en Laois fick sitta, tror det blev som en svarttaxi för henne och hon blev avsläpp på ett annat ställe. Samma sak hände i Vietnam. Dom maxar verkligen bussarna och packningen får ligga där den får plats.
Vi tog en promenad längs kanalen och åt lite sen lunch för att sedan gå och titta på utsikten från berget Mount Phusi. Det var många trappor upp men vacker utsikt över Luang Prubang, fanns självklart tempel med Budha på berget. Vi tog en annan trappa ned och kom ned på andra sidan där vi såg bambu bron men såg ingen poäng med att gå över den, även om den stod med på tripadvisor.
På morgonen blev vi upphämtade och skjutsade till båten som vi tog till templet/grottan, som även detta ställe hade många trappor. Vi gjorde även ett stopp vid whisekyön, där dom trots namnet sålde risvin. Det var en autentisk gammeldags by som sålde tyger och kläder förutom deras vin. Det var en fin båttur med slowboaten (en lång smal båt med bilstolssäten för 6-8 personer). Vi blev avsläppta vid elefantrestaurangen på tillbakavägen där vi skulle äta lunch innan vattenfallet, och sedan bli upplockade med bil. Det dom inte sa var att vi skulle behöva sitta där och vänta 2,5h i väntan på att elefantturen skulle bli klar. Så en irriterad Jenny sa till chauffören och undrade vad det var frågan om, vilket han inte kunde svara på då han bara var chaufför. Å till råga på allt så krockade vi på vägen till vattenfallet och fick byta till en tuck tuck. Vår chaufför körde in i en bil som skulle svänga, så va en mild krock men fick sitta och vänta en halvtimme innan dom fixade med transport vidare. När vi väl kom till vattenfallet fick vi bara 1,5h (istället för 2h) där då dom stängde kl 17. Men tur i oturen så gjorde det att vi var ensamma kvar på slutet när vi kom ned från vattenfallet och skulle bada, så var väldigt mysigt och skönt. Fram tills en personal kom fram och undrade vad vi gjorde och jag då genast trodde att vi missförstått och inte fick bada där, men visade sig att han menade att vi borde gömma våra saker så ingen tog dom. Men var ändå dags att gå tillbaka till tuktuken. När vi kom tillbaka till staden gick vi kvällsmarknaden och ut och åt med Yvonne (en aisatisk amerikan som bor i Vietnam och var i Loas för att få nytt visum) som vi träffade på vattenfallsutflykten.
Sedan var det dags för att åka till Kambodja på eftermiddagen, men då det regnade och värmen hade sjunkit med 15 grader (till 16 grader) så hängde vi på hotellrummet tills det var dags att åka vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar