Penang- Malaysia

Vi åt frukost (pannkakor) med Felicia och Björn som också skulle ta morgonbussen, dock åt andra hållet. Vi åt på samma ställe som dagen innan, pannkakorna var goda och det var ett rart dövt gammalt par som hade resatuarangen. Efteråt  tog vi bussen till Penang vilket tog ca 4h, för att sedan ta färjan över till Penang island. Buss kostade 35 mr och färja 1,2 mr per person. Färjan åkte snabbt över och därifrån tänkte vi vara lite smarta och inte ta en taxi som stod vid färjeterminalen och tog ockerpriser. Vi tänkte att vi haffar en längs med vägen, det var bara det att det inte var så många taxibilar som åkte förbi. Men efter att vi gått en stund så fick vi tag i en taxi och 20 minuter senare var vi på hotellet. Vi checkade in och la oss vid poolen.

Till middag hade Fredrik kollat upp ett ställe med dumplings på tripadvisor han ville gå till, men vi gick och gick men hittade inget ställe på den adressen. Men det var en trevlig promenad och vi fick se hur folket bor. Det var mycket bostadshus längs med promenaden, både radhus och lägenheter. Vi såg även en varan på gatan som hoppade ned i kloaken, en stor en.

Vi tog en resurang på vägen tillbaka. det var en stor inhemsk restuarang och dom såg lite chockade ut när vi kom. Menyerna var på malaysiska och vi tog en kombination med flera rätter för 3 personer. Det var fisk, kyckling i curry, spenat, ris och vattenmelonsdricka. Kycklingen var väldigt stark men fisken var godare, fast svårt när det var en hel fisk som man ska dra bort köttet på själv.  

Bordet brevid hade firmafest och det var paketutlottning och alla klappade händerna när någon fick en present, med stor entusiasm. Var lite kul att se.

När vi kom tillbaka till hotellet så blev det en milkshake innan vi gick upp på rummet.

Dagen efter låg vi vid poolen, dock var det nog lite ovanligt. Vårt hotell verkade var ett hotell för inhemska. Det fanns inga solstolar vid poolen så vi låg på marken. En tant kom fram och frågade varifrån vi var och undrade om vi inte skulle bada. Var nog en ovanlig syn att man låg bredvid poolen och solade. Vi var ensamma vid poolen.

På eftermdidagen när det blivit lite svalare åkte vi in till Georgetown. Receptionisten hjälpte oss kolla upp båtbiljett till langkawi och berättade att vi kunde ta bussen in till stan, kostade 2,70 rm. Så vi tänkte att vi prövar det, dock tog det längre tid än vi tänkt. Bussen fastnade vid varje rödlyse och det tog lång tid innan det slog om samt att den tog innervägen. Så efter ca en timmer var vi framme. Så det blev taxi  tillbaka på hemvägen, denna var billiigare än den vi tog dagen innan och gick på 28 rm.

Vi promenerade runt i stan och såg chinatown och little India, prövdae fruktglass och dragonballglass. Vi avsutade med att äta på matmarknaden. Där fick Fredrik sina efterlämgtade dumplings. Även idag hade vi letat efter ett ställe han hade läst om men inte hittade det heller. När vi kom tillbaka till hotellet blev det milkshake för oss och bannanasplitt för mamma (och mig).

Det blev slappardag vid poolen för mig och mamma och Fredrik försökte plugga lite. På kvällen gick vi ut och åt i närområdet, indiskt. Sedan avslutade vi med milkshake på hotellet. Vi tog även en promenad runt och tittade lite på kvällsmarknaden som vi trodde stängde klockan åtta häromkvällen, men visade sig öppna klockan nio. Dock var det inte många stånd öppna men berodde nog på att det snart är kinesiskt nyår.

1 rm (malysiask rimit) är 2 sek

Kambodja-Malaysia

När vi flög till Kambodja åkte vi i det minsta planet jag flugit i. Vi fick gå ombord från marken upp på planets egen trappa, vilket jag inte gjort tidigare. Antingen har dom dragit dit en trappa man går ombord på eller det vanlig sättet via gaten.

När vi kom fram till hotellet hade det blivit fel och dom var fullbokade så dom skickade oss till ett annat ställe, till min fasa ett hostel. Vi fick dock ett eget rum och badrum. Men var riktigt sunkigt och inte det vi betalt för. Vi gick tillbaks och klagade och blev lovade ett rum från frukosten (dom hade en tidig check ut) eller så kunde vi ta ett flerbäddsrum, men vi orkade inte gå fram och tillbaka med all packning så vi väntade till morgonen.

Vi gick ut och åt och kollade in kvällsmarknaden.

PÅ morgonen åt vi frukost och begav oss till vårt riktiga hotell. efter vi checkat in tog vi en tuk-tuk via hotellet och begav oss till templen, Angkor Wat. Det var fascinerande och se templen och vilka detaljer dom bemödat sig med. Men oj vad varmt det var speciell eftersom det var viktigt att täcka på knä och axlar. Var en turist som hade en konflikt med en vakt som inte ville släppa in honom fast han var täckt med en sjal över axlar och överkropp, men han hade ingen t-shirt under. Vakten skrek och var otrevlig medan turisten försökte diskutera lugnt med honom men även lite provocerande.

Vi kände att det var lite mycket tempel eller om det beror på att vi har sett så många under så kort tid. Sedan fanns det inte mycket mer att göra i Siem Reap upplevde vi. Man kunde kolla på en flytande by men läst om att det var mycket bluff där barnen tiggde så köpte man en leksak som såldes där och gav till dom fattiga barnen, så lämnade dom tillbaka den och delade på pengarna och började om. Var även två killar vi träffade på marknaden kvällen innan som bekräftade det och sa att alla turistutflykterna kostade 20 dollar, oavsett vad.

Så vi bokade in en tidigare tur till Phnom Phen istället.

Vi gick och kollade runt i staden och gjorde ett fiskbad för 2 dollar, där fiskarna äter upp det torra på fötterna. Det kittlas väldigt mycket i början sen vänjer man sig. Vi upplevde att fötterna blev lenare.

Vi blev avsläppta och tyckte att vi kudne gå till hotellet men efter en halvtimme upptäckte vi att hotellet var utmärkt fel på kartan, för det fanns inget hotell där. Istället låg det en halvtimme längre bort så då  fick vi nog och tog en tuk-tuk till hotellet. Chauffören fick fråga andra chaufförer om vägen.

När vi kom fram var det ett jätte fint hotell, det var nytt och hade pool på taket. Så kändes väldigt skönt. Vi installerade oss och gick ut och åt, det blev på ett mysigt ställe tvärsöver gatan på ett västerländskt kafé som hjälpte dom fattiga. Det råkade vara ett party där, dom firade Australienska nationaldagen och bjöd in oss att äta med dom på kalaset. Vi beställde in egen mat men pratade med dom. Dom var väldigt trevliga och sociala, dom hade flyttat till Kambodja för ett halvår sedan och kom från USA så vi förstod inte riktigt kopplingen till Australien. Men det var trevligt och fick veta att damen jobbade volontärt halvtid i en skola, där hon utan utbildning inom pedagogik ändå lärde lärarna där massor. Dom har ett hemskt system där dom rangordnar alla barnen utifrån prov och föräldrarna rycker på axlarna och tycker att sina barn är korkade som kommer så långt upp på listan. Ingen förståelse för individen eller särskilda behov. Som tur verkade kvinnan ha mycket sunt förnuft att lära ut om det och lärarna var som svampar och bara sög i sig. Var väldigt intressant och det ryckte lite i mig att vilja göra något liknande.  Fast dom hade fortfarande lön från sitt jobb från USA och kunde dra in pengar fast dom knappt jobbade.

På kvällen hade jag magknip och dagen efter kände jag mig febrig och hängig då det var med stor möda jag tog mig ut. Vi gick på den ryska marknaden som låg i närheten och skulle ha en sådan speciell atmosfär, vilket var en vanlig marknad i mina ögon, dock väldigt varm. Den kallas ryska marknaden för det var så många ryssar som handlade där på 80-90 talet.

Sedan promenerade vi vidare till S21 som var en gammal skola som Pol Pots hade gjort om till fångläger och tortyrkammare. Vi hyrde en guidad tur på bandspelare (fanns inte på svenska som det hade stått på sidan) och gick runt och kollade i museumet. Det var en väldigt bra och informativ guidning, men så hemsk att jag hela tiden var nära att börja gråta. Har så svårt att förstå hur människan kan var så hemsk och brutal. Jag hade tänkt att vi skulle besöka Killing Fields (massgravarna och tortyrkammare) men båda kände att vi inte klarade av det. efter besöket gick vi tillbaka till hotellet och kände oss låga. Vi försökte muntra upp oss genom se lite komedier och softa vid poolen, men hjälpte knappt.

På kvällen gick Fredrik ut och köpte med sig mat för jag var för trött och hängig för att gå ut.

På morgonen kände jag mig piggare och åt frukost med god aptit til skillnad från dagen innan då jag knappt fick i mig något trots den fina frukostbuffén. Vi tog en lugn förmiddag eftersom det var så varmt och gick ut på eftermiddagen för att kolla in Padogan, Kungens palats, strandpromenaden och kvällsmarknaden. Inträdet till palatset kostade 6,5 dollar/person och vi tog en guide för 10 dollar som berättade på bra engelska om palatset. Det fanns några tiggare utanför palatset.  Marknaden var som vilken marknad som helst i Asien, same same. Men köpte en god passionsfruktsiste. Men dom hade inga pannkakor här i Phnom Pehn till min besvikelse.

Innan vi tog tuk-tuk tillbaka (som även han hade svårt att hitta hotellet och fick fråga fast Fredrik fröskte visa på kartan). så var vi på ett torg som verkade vara samlingspunkten, folk spelade badminton, minifotboll (med miniboll) och folk joggade promenerade runt runt och så var det en staty i mitten.

Nästa dag hade vi inget att göra, turistsakerna som fanns att göra hade vi redan gjort (förutom KIlling fields), vi försökte få tips på saker att göra genom några andra som hade varit här tidigare men dom hade inget att rekommendera utöver det vi gjort.  Och vi kände att vi hade promenerat runt i området tillräckligt (speciellt i den här värmen) så vi tog en lugn dag på hotellet. Poolen tändes när det blev mörkt och hade lampor som skiftade färg, vilket såg häftigt ut.

Vi flög till Kuala Lumpur och mötte upp mamma, självklart var vårt plan lite försenat. Annars skulle i landa 10 minuter före mamma. Så jag kände mig lite stressad, fast vi var bara en halvtimme försenade. Men vi kom snabbt ut för att se att det inte var någon mamma som stod och väntade. Fredrik stod kvar och jag gick runt och letade men hittade inte henne, skrev på messenger och messade men fick inget svar. När vi hade passerat bagageutlämningen hade jag även gått förbi hennes för att se om vart där men det var bara en ensam väska som åkte runt där. Så stod där och undrade vart hon var och tillslut kom hon ut från tullen, vi hade kommit ut före henne fast vi vart försenade. Kändes som en enorm lättnad att se henne då hon vart lite orolig att åka själv. Vi tog taxi till hotellet, och taxin blev påkörd bakifrån när chauffören tvärnitade för att inte köra in i bilen framför som hade bromsat. Men det gick bra ändå. Var inte beredd på bilen bakom bara.

Vi gick ut på stan och åt i Chinatown. Sen gick vi och kollade på deras stora moské men kunde inte gå in då vi var tvungen att täcka knä, axlar och hår. Det är väldigt mycket muslimer i Malaysia vilket märks på alla kvinnor som bär slöja (och några burka).

På morgonen åt vi frukost på den angränsande restaurangen som samarbetade med hotellet. Var lite lustigt för dom hade flera småtavlor med motiv från Stockholm. Hotellet och restaurangen hade också flera utklipp över att dom fått bästa pris över budget hotell. Men när man kollade datumen var dom över tio år gamla. Hotellet var lite slitet men på bilderna på nätet hade det sett fräschare ut. Dom hade nog nyligen målat om för väggarna var okej men dom hade en tråkig röd heltäckningsmatta i korridoren och rummet. Och på badrummet såg man att det var äldre, påminde om 70-tal då det var mycket brunt (fast var bygg på senare 80-tal). Men det har vi märkt på flera tidigare hotell att dom verkar gilla brunt kakel som vi tycker ser väldigt tråkigt och gammalt ut. Men kan kunde även känna att folk hade rökt i rummet tidigare men var bra storlek och låg centralt.

Vi gick ut och utforskade staden, gick förbi Petrona twin tower och köpcentrumet, en stora fina parken där vi doppade fötterna i poolen (var en stor lekplats och sedan en pool där barnen kunde leka). Vi var förvånade att det var så mycket grönska.  Kollade på andra tornet men vi skippade att åka upp utan promenerade vidare i hettan. Efter flera timmars promenad så tog vi en slushi på deras central market, men vi tog den som var inomhus där det var ac och så kikade vi runt. Mamma och jag köpte en varsin fickspegel med ros på som påminde mycket om dom vi hade haft när jag var liten och köpt i Turkiet.

Vi gick sen tillbaka till hotellet för lite siesta. På gatan bakom hotellet så var det massor med gaturestauranger som vi hade sett kvällen tidigare så vi bestämde oss för att pröva maten där. Dock var det den godare i China town. Vi prövade även stinkfrukten som är väldigt populär i Asien och jag köpte deras saft, sockerrörsdricka. Åt man en bit och sedan drack den så neutraliserades smaken, var lite kul upplevelse. På vårt hotell är det skyltar att man inte får ta med sig stinkfrukten in. Vet inte vad den heter på svenska men skalet stinker verkligen (dära vårt smeknamn stinkfrukten), men så fort skalet är orta luktar den inte och den smakar sött.  Till Fredriks stora glädje så ramlade vi över ett köpcenter med bara elektronik på 5 våningar. Vi kollade runt där men sedan fick Fredrik gå runt själv då han hittade ett asiatisk Kjell & Co men mycket billigare. Så då gick jag och mamma tillbaka till rummet.

Efter frukost tog vi taxi till busstationen. Blev lite irriterad för vi tog en taxi via hotellet och fick betala 40 rm (80 sek) och när jag frågade varför vi inte gick på taxameter så sa chauffören för att vi bokat via hotellet. Så vi blev lite lurade för taxametern tickade ändå och visade på 22 rm när vi kom fram. Blir så irriterad när dom håller på och luras så där. Även om det inte är mycket pengar så är det så otroligt irriterande.  

Men bussen gick i tid och  det var ordentliga och sköna säten med platsnummer, efter halva vägen var det en paus på 10 minuter (som faktiskt var 10 minuter). Men sträckan i bergen var lite obehaglig för det var verkligen smala vägar och kringelkrokig. Även om i nog åkte på värre vägar i Laos så kändes det er här upplevde jag, när vi åkte bussen (svajade mer).

Vi kom fram till Cameron Higlands (som Jammee rekommenderat) och hittade vårt hotell efter lite letande. Det var en liten by med många hus som påminde om Alperna och sedan att faunan var åt det hållet så kändes det lite overkligt att vi faktiskt var i Malyasia.

Vi åt på ett indiskt ställe, där maten var annorlunda. Men juicen var verkligen färskpressad och ren juice.

Sedan gick vi en trekking road men när vi kom till en campingplats där flera muslimska ungdomar höll på att sätta upp sina tält verkade stigen upphöra. Eller mer bli ogångbar så vi vände och gick tillbaka. Men var en mysig promenad och vi gick längs med en liten flod och i början var det ett minivattenfall och vi fick gå över en hängbro. Sedan åt jag och mamma en våffla och sedan gick vi till en restaurang där Fredrik sett en bild på en stor burgare som han var sugen på. Där tog mamma lite fried rice och jag en varm choklad. Fredriks burgare var verkligen stor och smoothie han beställde var jätte god och i ett ölstop. Sedan begav vi oss till hotellrummet.

Hotellet var nytt och fräscht men litet rum (iaf med extra sängen). Mamma fick chock att det inte var någon duschhörna, medan vi har vant oss vid det. Så hela badrummet blir blött när man duschar och inte finns det en duschskrapa. Även om det var fräscht så var det väldigt lyhört. Tre på morgonen stod folk och pratade i korridoren väldigt högt och efter 10 minuter fick jag nog och gick upp och sa till dom att va tysta. Och det blev dom men klockan 4 på morgonen rumlande det in ett annat gäng som sjöng och väsnades som bara den och slutligen började den jäkla tuppen gala tidigt på morgonen om och om igen.  Så blev inte mycket till sömn.

Vi gick och åt frukost (pannkakor för mig) och träffade på ett svenskt par som visade sig skulle på samma utflyktstur som oss. Var en heldag där vi åkte en jeep. Vi kollade på teplantagen (var enorm och häftig utsikt),  besökte tegrejen och fick lära oss om tillverkningsprocessen, där vi blev förvånade vilken lång process det var för lite te. Vi köpte lite te med oss. Vi var på en fjäril och reptil ställe. Vilka vackra fjärilar och va häftigt att se hur djuren kan smälta in i naturen. Vi besökte time tunnel, som var ett slags museum över Cameron Highlands. Men kändes som en blandning av en loppiskällare med och fb sida, då det satt tankelekar uppsatta lite random. Men var kul att se bilderna från förr och se gamla saker som var från 50- &-60-talet, dock kändes dom mer amerikanska men var kul iaf. Vi var upp på utsiktstornet som var 6666 feet över vattnet, vi fick gå en liten bit på mossstigen(Mossy Forest) (som egentligen är avstängd för dom håller på att rustar upp den). Den var häftig att gå på och se dom gamla träden och mossan, kändes som Ronja rövardotter skogen. Vi var även på en ros/blomodling och  kollade på bin och köpte lite honung. Läskigt vad stor bin dom har, dom hade väldigt många olika sorters. Var väldigt fina montrar med olika bikupor och uppstoppade bin.  Sen så var vi på jordgubbsplock (vi plockade inte utan fick veta om det) sedan köpte vi jordgubbar och jordgubbsmilkshake. Dom odlar jordgubbar året om och har på hyllor istället för på marken så man slipper böja sig ned. Döm använde kokosnöt som växtmassa i ett hydrosystem. Det var en holländare som började odla här och nu är det känt för sina jordgubbar (jordgubbar på allt).

Efter utflykten följde dom med på en jungle trekking och mamma tog en tur på stan själv. Trekkingen blev ett annat spår än vi tänkt från början då det var så svårt att hitta lederna. Denna var en jobbig tur som gick uppför uppför och uppför, inte riktigt vad jag var klädd för i jeanskjol och Fredrik i sina sandaler. Tillbakavägen var lättare men vi blev lite sena tillbaka så mamma hann bli lite orolig. Men sedan gick vi ut och åt middag på samma ställe som kvällen innan, där Fredrik hade ätit sin gigantiska burgare. Jag tog fried rice i ananas, mamma tog fried rice med skaldjur och Fredrik tog currykyckling i ananas. Felicia och Björn delade på en burgare. Sedan tog jag friterad banan till efterrätt. Mätta och belåtna gick vi tillbaka till hotellet.

Sammanfattning av slutet av Vietnam och hela Laos

På morgonen tog vi en promenad längs stranden, där vi fick se att dom runda sakerna vi sett tidigare visade sig vara småbåtar. Dom rullade upp båtarna på stranden med hjälp av stockar. Väldigt söta småbåtar. En vietnames vinkade till oss och pekade att vi skulle dra upp nätet. Vi tänkte det kan väl inte behövas, dom är ju så många men vi hjälpte snällt till och fick erfara hur tungt nätet faktiskt var. En uppenbar rolig sak för turisterna då vi var några stycken som hjälpte till.

Vi åkte till Hue med buss som vi bokade genom receptionen, då vi var försent ute med att boka tåg. Men vi hann bli lite nervös då vi skulle bli upphämtade 13:45 och bussen skulle gå 14:00 men taxin kom inte fören 14:05. Men vi hade kunnat ta det lugnt för vi blev avsläppta vid bussupphämtningen och fick vänta där på bussen. Det där med tider verkar inte fungera på samma sätt här som hemma.
Bussfärden tog fyra timmar och vi blev avsläppta lite utanför staden där det så lägligt stod taxis och väntade. Men vi och dom andra backpackerna promenerade in till staden istället för att betala överpriser. Vårt hotell låg nära så efter lite letande (då vi svängde in en väg för tidigt) så hittade vi rätt.
Så vi checkade in och gick sedan ut på stan för kolla runt, äta middag och det viktigaste, boka DMZ turen, därför vi åkt hit. Vi bokade en privat bil då det inte var så mycket dyrare än att åka i grupp och vi slapp då vänta in alla (Fredrik och jag har lite snabbare tempo än dom flesta). Men det visade sig till min besvikelse att killen missförstått så turen var bara en halvdag och inte heldag som jag frågat 3 gånger. Men vi skulle iaf få se tunnlarna, det var det jag huvudsakligen ville se. Speciellt då jag läst många inlägg om turen och att folk var besvikna då det inte syntes några spår och var tråkiga minnesmärken och det enda värt att se var tunnlarna. Och det var verkligen värt att se, otroligt imponerande att se och gå igenom tunnlarna. Att dom har bott i tunnlarna och vilket system dom hade. Kan förstå att amerikanerna inte kunde hitta dom då tunnlarna var så långt under marken och ingångarna så väl gömda.
Vi tog en engelsktalande guide för 10 dollar när vi kom fram (talade hyfsad engelska men fick ändå tolka lite åt Fredrik) som berättade om kriget och tunnlarna. Man hade kunnat gå runt själv men var intressant att lyssna på. Dom hade även ett litet museum som var väldigt likt det första museet som vi stannade på vägen och tittade i. På vägen till tunnlarna stannade vi även vid stället som var en amerikansk bas (som folk skrivit inte syntes något av då vägen gick där över) och fanns ett monument som kanske var monument över det eller så var det för något helt annat. Vi gick även över en bro som var den som visade gränsen mellan syd och Nordvietnam (där ena museet fanns). Det ar en intressant dag och väldigt fascinerande att se tunnlarna och få en känsla för det.
När vi kom tillbaka så gick vi ut på stan och sedan åt vi nog den första goda middagen i Vietnam. Var ett ställe som fått bra betyg på tripadvisor och hade bra priser, riktig vietnamesisk mat. Så vi gick faktiskt tillbaka dit igen (åt där dagen innan). Vi körde även lite tvätt och det gick på 60.000 vnd. 
Dagen efter så blev det tur på stan och vi åt på ett annat rekommenderat ställe, åt en jätte god tonfiskmacka och Fredrik åt kycklingburgare. Jag fick även min varma choklad som jag haft sug på och nu hade det blivit kyligt så passade bra. Sedan hängde vi på hotellet i väntan på taxin till flygplatsen då vi skulle åka tillbaka till Hanoi för en natt och sedan till Laos (gick inget direktflyg från Hue). Så vi hamnade på en väldigt liten sunkig flygplats och sedan bodde vi på ett hotell nära flygplatsen. Dock till vårt förtret så hämtade dom inte upp oss som var sagt, så vi gick till hotellet då det inte skulle var så långt. Precis när vi kommer dit så kommer bilen och undrade vart vi varit. Men hotellet dög för natten och på morgonen fick vi gratis skjuts till flygplatsen.

När vi kom till Loas landade vi i Vientienne och tog bussen direkt till Vang Vien (eller bokade bussen och gick och åt lunch för att sedan åka 5h buss). Självklart betalade jag ett överpris för bussbiljetten då jag läst 60.000 och tänkte att sidan nog var ett par år gammal så 80.000 kip lät rimligt. Istället för att ha så bråttom (igen) så hade jag kunnat gå runt och tittat oh sett att bussen bara kostade 45.000. Vi blev avsläppta på en stor grusplan och letade oss fram till vårt guest house som var ett enkelt men mysigt ställe lite i utkanten med utsikt över fälten. Var en australiensk herre vid namn Jammee som hade stället , han var väldigt trevlig och hjälpsam och fick stället att lyfta. 
10 000 kip= 10 sek
Det blev en runda att kolla in stan och kolla utflykt för morgondagen då vi var här för tubingen. Vi gjorden en heldagstur med tubing i grotta, kajak och blue lagoon. Valde att hoppa över tubingen via barerna då det var lågvatten och skulle kunna ta över 5h och vi skulle då inte hinna med blue lagoon. Turen kostade 150.000 inkl lunch. Så vi valde att paddla den delen istället. Vi åt middag i gatustånden, åt den godaste bananpannkakan hittills och Fredrik åt någon enorm baguette med kyckling och massa godsaker. Han hade sett någon annan äta den och frågade vilken det var. Sen när han åt den såg man andra kolla in mackan och suktas. Sen hade dom shakes för 10.000 så vi drack några sådana. Bra och gott sätt för mig att få i mig vätska. Fredrik får tjata på mig att dricka (och äta). Det blev faktiskt lite shopping, en vattentålig väska, badshorts till mig, och flip flopps till båda.

Vi blev upphämtade på hotellet på morgonen (inte heller här var dom i tid) och vi åkte runt och plockade upp lite folk här och där innan vi åkte till första stoppet. Där besökte vi elefantgrottan efter tagit oss över en repbro om var väldigt gungig och rolig. Sen blev det en promenad bort till tubing stället där vi fick tuba i en grotta. Tubing är att flyta på innerslangen från ett stort däck. Vi fick ha pannlampa och dra oss fram med hjälp av ett rep. Till vår förvåning var grottan väldigt djup. Vi tog oss in en bra bit för att sedan vända och ta oss ut, på tillbaka vägen fick vi greppa varandras händer och guiden drog oss ut då vi var tvungen att släppa repet på flera ställen för att lämna plats till nästa grupp som var på väg in. Det var väldigt kul och guiderna var skojiga och stänkte vatten på varandra och oss. Mötte man en annan grupp så började man stänka ned den gruppen. 
När vi kommit ut så var det dags för lunch, var mycket mat, stekt ris med grillspett och baguette. Dom har baguette i  Loas därför dom vart en fransk kolonial. Sedan åkte vi vidare till floden vi skulle paddla i. Vi paddlade två och två, samma sträcka som tubingen men längre. Så åkte förbi barerna och såg lämningar av linbana och andra saker jag hört Linda berätta om, men var inte alls lika många barer som det varit förr. Var många igenbommade ställen. Så att paddla istället var nog ett bättre val. Det var en lång sträcka vi paddlade kan nog gissa på 10km. Men det var roligt och lite svårt (speciellt när personen som styr inte pratar så man hör)[och hon inte lyssnar..]. Det blev lite strömt på vissa ställen och lite guppigt och vi körde även fast på lite stenar här och där då vattnet var så lågt. Men kul var det. efter paddlingen så åkte vi till blue lagoon. Som verkar ha tagit över tubingen som lekplats, där fanns det gungor i vattnet, lian att svinga sig med, träd att hoppa ifrån, rutschkana och sen ziplina. Fanns även en grotta att klättra upp till men det hann vi inte då vi såg det försent. Det var kul men inte vad jag väntat mig. När vi kom tillbaka blev det en aptitretare (pannkaka och shake) och sedan promenad till grottan vid hotellet. Tyvärr  var grottan stängd men det var en mysig promenad med en liten fors och väldigt rogivande trädgård. Sen blev det middag på stan (samma som igår, vinnande koncept juh) och lite mer strosande.

På morgonen tog vi minibussen till Luang Prubang som tog 4h. Vi blev avsläppta vid bussterminalen och sedan fick vi ta tuktuk till hotellet. Denna minibuss var lite överlastad dom ställde in en liten pall mellan sätet där en Laois fick sitta, tror det blev som en svarttaxi för henne och hon blev avsläpp på ett annat ställe. Samma sak hände i Vietnam. Dom maxar verkligen bussarna och packningen får ligga där den får plats. 

Vi tog en promenad längs kanalen och åt lite sen lunch för att sedan gå och titta på utsikten från berget Mount Phusi. Det var många trappor upp men vacker utsikt över Luang Prubang, fanns självklart tempel med Budha på berget. Vi tog en annan trappa ned och kom ned på andra sidan där vi såg bambu bron men såg ingen poäng med att gå över den, även om den stod med på tripadvisor. 

På morgonen blev vi upphämtade och skjutsade till båten som vi tog till templet/grottan, som även detta ställe hade många trappor. Vi gjorde även ett stopp vid whisekyön, där dom trots namnet sålde risvin. Det var en autentisk gammeldags by som sålde tyger och kläder förutom deras vin. Det var en fin båttur med slowboaten (en lång smal båt med bilstolssäten för 6-8 personer). Vi blev avsläppta vid elefantrestaurangen på tillbakavägen där vi skulle äta lunch innan vattenfallet, och sedan bli upplockade med bil. Det dom inte sa var att vi skulle behöva sitta där och vänta 2,5h i väntan på att elefantturen skulle bli klar. Så en irriterad Jenny sa till chauffören och undrade vad det var frågan om, vilket han inte kunde svara på då han bara var chaufför. Å till råga på allt så krockade vi på vägen till vattenfallet och fick byta till en tuck tuck. Vår chaufför körde in i en bil som skulle svänga, så va en mild krock men fick sitta och vänta en halvtimme innan dom fixade med transport vidare. När vi väl kom till vattenfallet fick vi bara 1,5h (istället för 2h) där då dom stängde kl 17. Men tur i oturen så gjorde det att vi var ensamma kvar på slutet när vi kom ned från vattenfallet och skulle bada, så var väldigt mysigt och skönt. Fram tills en personal kom fram och undrade vad vi gjorde och jag då genast trodde att vi missförstått och inte fick bada där, men visade sig att han menade att vi borde gömma våra saker så ingen tog dom. Men var ändå dags att gå tillbaka till tuktuken. När vi kom tillbaka till staden gick vi  kvällsmarknaden och ut och åt med Yvonne (en aisatisk amerikan som bor i Vietnam och var i Loas för att få nytt visum) som vi träffade på vattenfallsutflykten.

Sedan var det dags för att åka till Kambodja på eftermiddagen, men då det regnade och värmen hade sjunkit med 15 grader (till 16 grader) så hängde vi på hotellrummet tills det var dags att åka vidare.

Mer bilder

Installerat instagram på Fredriks mobil å lagt upp bilder där (då vi huvudsakligen använder hans mobil att fotografera med).
Instagram:  jenny_olausson

Vietnam Da Nang 2

Vi gick upp tidigt för lite frukostbuffé på hotellet. Fanns soppa, nudlar, kött m.m. Förutom ägg, bröd och frukt. Kändes lite bastant med mat till frukost så vi körde på omelette ,smörgås, frukt och juice. Sedan lånade vi cyklarna och cyklade till Hoi An, det tog väl tunt 1,5h. Men det var det värt då det var väldigt fint. Många vietnameser (också på cykel) som ropade glatt när dom passerade oss.

Där såg vi landsbygden och lite så jag tänkt mig Vietnam. Sedan cyklade vi in i staden och cyklade/gick runt i gammelstaden. Där det var bilfritt vilket var väldigt skönt. Dock mycket moppar och cykeltaxis. Var en mysig stad men mycket folk och säljare som var för på.

 Märkte skillnaden på turiststråket där dom frågar vart man kommer ifrån och när vi säger Sverige så frågar dom "hur mår du?" medan i stora delar kan dom ingen engelska ens och förstår inte alls vad man frågar. Var kul att se men vi föredrog marknaden vi såg igår när vi kikade runt, som var den inhemska.  

Vi prövade en bananpannkaka som inte föll mig i smaken, dom friterade bananen och pannkakan. Så åt upp munken istället. Dom hade mycket fina kläder här så fick verkligen hålla tillbaks shoppinglusten som kom fram fram som en raket.

 När vi kändes oss klara med staden cyklade vi runt lite på landsbygden och sedan tillbaka. Ungefär halvvägs så började det regna men bara bara trampa på, var ändå varmt. Sen har det regnat större delen av dagen/kvällen. Vi fick en konstig blick av personalen när vi lånade paraply för att gå ut och äta i regnet. Dom tyckte nog vi var knasiga turister, när dom hörde att vi cyklat till Hoi An så blev dom jätte förvånade och gjorde stora ögon. Sedan att gå ut i regnet. Men lite mör efter suttit på cykeln så skönt att ta det lite lugnt sedan. 

Da Nang Vietnam

Vi kom till vår hotell Green house hotel i Da Nang på förmiddagen och blev väldigt väl mottagna där. Vi checkade in sen tog vi en promenad på stranden och vidare runt i området. Vi åt en god lunch på ett fint ställe som Fredrik läst om och fått bra betyg. När vi kom tillbaka till hotellet så kunde vi låna cyklarna som vart utlånade tidigare. Så vi hoppade upp och cyklade till Marble mountain som låg ca 30 minuter bort på cykeln. Vi började cykla på trottoaren men två stycken sa till oss, till vår förvåning då mopederna kör hur som helst bostavligen, så trodde inte att dom skulle bry sig om det. Men vi fick vackert cykla på bilvägen, vilket kändes lite läskigt i denna trafiken. Men när vi väl cyklade på så kändes det okej på något konstigt vis. Var skönt att cykla och det fläktade bra. 

På vägen saktade en mopedist in och började prata. Hon fråga vart vi skulle och sa att hon bodde vid bergen och var på väg dit. Det är så vackert och vi borde titta på det. När vi senare svängde av mot bergen stod hon och väntade på oss, visade sin affär där vi kunde parkera cyklarna medan vi gick upp. Det kostade 15.000 vnd att gå upp eller 30.000 att ta hissen. Hon sa att vi som är unga borde gå. Så vi gick upp för dom jobbiga trapporna och möttes av en stor buda och en padoga. Det var fint men när vi började gå upp för nästa trappa kom vi till en grotta som var väldigt häftig. Vi klättrade upp och ned i trappor och såg otroliga vyer, häftiga grottor ( en med tunnel som vi kröp igenom). Det var det coolaste på resan hittills tycker Fredrik, och jag får nog instämma. Det höjde Vietnam trippen betydligt. 

När vi kom ut förstod vi varför hon tjatat om husnumret, vi kom ut på andra sidan och det var likadana affärer hela vägen. Men vi hittade snabbt till rätt affär där vi tittade på sakerna (vilket är dealen med att parkera gratis hos dom). Hittade faktiskt en berlock till mitt armband, men hon blev lite sur efter jag prutat ned den och var inte alls så där "don't worry be happy" som hon citerat innan.

När vi cyklat hem blev det en efterlängtad dusch för att sedan ge sig ut på stan. Vi såg den häftiga drakbron som var belyst och skiftade i färg. Draken såg riktigt häftigt ut, och nästan verklig med belysningen. Synd att det inte fångades på en bra bild. 

Vi fortsatte gå runt på jakt efter den stora katedralen. Fredrik som laddar ned kartan i mobilen hade ingen hjälp av den då mobilen laddade ur. Vi försökte fråga men knappt några som kan engelska. Tillslut lyckades vi hitta den med hjälp av en kille som körde turister. Det visade sig att vi gått förbi den men var en stor vägg och den var innanför så syntes inte från den sidan. Vi genade genom en gränd och fick en bra insyn i flera vietnamesers hem, dom bidde riktigt fint. Katedralen var rosa och fin, men inte riktigt vietnamesisk stil. Kändes mer som en ortodox katedral.

Vi fortsatte vår promenad tillbaka till hotellet och såg att stan var större än vi trott, men stor skillnad från Hanoi.

Hanoi 3

Efter en god frukost med bannanpankaka, här är det vanlig pannkaka med vanlig banan på och sedan tillbehör till, i mitt fall chokladsås. Så bokade vi flyg till Da Nang, efter mycket övervägande om vi skulle ta nattbuss eller tåg. Hotellvärdinnan var mycket hjälpsam och kollade upp priser och berättade tider m.m. 

Efter det blev det en tur på stan i jakt efter sandaler till Fredrik då hans skor håller på att falla sönder. Redan första dagen var tre olika skoputsare på väg att laga hans skor, och han blev snabbt igenkänd när vi passerade förbi dom senare. 

Som tur var fick vi låna paraply av hotellet för det småregnade lite, efter några timmar på stan kom vi tillbaka kalla och blöta. Så fick bli en mysdag på hotellet och passa på att skriva ikapp innan allt glöms bort. Med lite te från Bali och efter läst ut min bok så var det bara sätta igång, och nu är jag nog ikapp :) Njuter att va inne i värmen och höra hur det vräker ned, fast enligt Google så är det bara duggregn här. 

Vietnam

Vi blev upphämtade på flygplatsen (bokad genom hotellet) och blev därför uppmött med en skylt med mitt namn, vilket jag missade då vi kom ut från fel håll och Fredrik fick gå och leta efter chauffören. Tycker det ser så kul ut att någon står och väntar på att hämta upp en och har namnskylt. 

Det tog väl ca 45 min till hotellet. Vi blev glatt bemötta av hotellvärdinnan som bjöd på juice och informerade om lite saker. Hon lärde sig våra namn och hälsar oss på morgonen via våra namn när hon ser oss. Väldigt trevlig och hjälpsam. 

Efter en välbehövlig dusch begav vi oss ut på stan, vi bor i gamla stan och det är lokalt. Vi gick och kikade på sjön och den röda bron över till templet som är deras attraktioner. Det var fint men vattnet var grönt, riktigt snuskgrönt och vi var noga att inte ramla i när vi gick runt sjön. Var tydligen en jättesköldpaddor som levt i sjön som var uppstoppad i templet. Vi tittade även på en kyrka och en staty. 

Lunchen var dyr och inte speciellt god, servitrisen förstod inte och kunde inte förklara priset. Hon försökte visa Fredrik med sedlar men han hade inte samma valörer. Så han lät henne plocka sedlar ut plånboken till min förskräckelse (han är lite naiv ibland). Vi gick lite irriterade ut ifrån stället men försökte muntra upp med att etta var ett välrekommenderat ställe och någon hade tydligen öppnat en kopia av stället så stod skyltar att detta var äkta och hotellvärdinnan hade förklarat att dom hade gröna jackor på sig, vilket stämde. 

På trottoarerna är det fullt av liv och som jag läste innan, här är det allt händer. Vietnameserna äter, spelar, lagar mat, umgås, säljer, parkerar, you name it, på trottoarerna. Så det går knappt att gå på dom. Trafiken är tutig och inga regler verkar lydas. Även fast det är rött körs det, och som fotgängare gäller det bara ha is i magen och se bestämd ut och gå på för att ta sig fram. Det är en bullrig stad.

Säljarna är inte lika på som på Bali, vissa ignorerar en och vissa tjatar. Men dom har inte samma glädje, dom känns mer buttra här. 

Vädret är gråare och mulet och kallare än på Bali. Så kanske det som fick ned humöret eller så var detta inte en stad för oss. För ingen av oss kände att det var en stad förr oss. Fredrik längtade hem och jag längtade tillbaka till Ubud på Bali.

Uluwatu 2

Vi packade och packade då det var dags att flyga vidare på eftermiddagen och vi skulle få i allt utan att behöva checka in. Men tillslut fick vi till det. Sedan åt vi en god pannkaksfrukost och begav oss iväg till Uluwatu outpoint. Det tog en dryg timme att gå och folk tittade på oss som vi var knäppa och inte tog taxi. Det var riktigt varmt men värt det när vi kom fram, eller kom ned för trapporna som slingrade sig mellan små affärer och restauranger. Där möttes vi av en vacker utsikt bland klipporna. Vi tog oss ett dopp och njöt av dom stora vågorna som rullade in bland klipporna. Häftigt att se surfarna ta sig ut, en av dom tog sig ut genom en liten grottöppning. Sedan gick vi tillbaks till hotellet och la oss vid poolen innan vi blev upphämtade för flygplatsen. Det var dags att åka till Vietnam, med en mellanlandning i Singapore (den bästa flygplatsen hittills). 

Uluwatu

När vi anlände till hotellet checkade vi snabbt in för att sen ta oss ut och kolla in stranden och se solnedgången. Vi gick 20 minuter till stranden Pedang pedang, och nedför en smal trappa i en grottöppningar och kom ut till stranden. Det var en vacker vit strand, hittills bara sett svart strand på Bali. Vi kikade runt och jag klättrade ut mellan lite klippor och tog bilder. När vi sedan tagit oss uppför trappan såg vi en apa. Apor finns det verkligen gott om på Bali, vi har sett många vilda apor när vi åkt runt, vIlket är häftigt att se. Gäller bara att hålla i sina saker, för dom är tjuvaktiga aporna. Sedan tog vi ett dopp i poolen när vi kom tillbaks, var väldigt mysigt då det mörknat och poollampan lyste upp vackert. 

Lovina 2

Vi blev upphämtade på hotellet och åkte bilfärden på 1h & 20min tills vi kom till stranden, därifrån tog vi en speedboat ut till ön Menjengan Island. Vi la till utanför ön och satte på oss utrustningen och hoppade i. Eller snarare föll i då vi skulle sitta på kanten och ramla bakåt, men de gick bra. Sedan började vi vår nedstigning, det var jag och en till tjej från Frankrike förutom Divemastern. Dom andra på båten snorklade, vi var 4 par sammanlagt. Det var som ett stup rakt ned med korallrev, vackra koraller och fiskar. Var små limegröna, rosa, knallgula koraller och ljusblå stjöstjärna bl a. Efter första dyket var det lunch, en enkel lunch av stekt ris och grönsaker men som var riktigt gott. Efter lunchen gjorde vi ett till dyk åt andra hållet. Det kändes bättre denna gång, kände mig mer avslappnad och masken läckte inte in lika mycket. Verkade vara mer fiskar uppe, så hade nog sett mer om jag snorklat. Men var häftigt att se "stupet", och jag var nere på 20 meters djup. 

Fredrik som inte hade snorklat innan tyckte det var kul, när han väl kom in idet. Han hade fått raka av sig skägget för vattnet läckte in igår när han testade mitt cyklop. Så nu såg han ut som en riktig liten yngling :)

Vi var tillbaka på hotellet på eftermiddagen så vi lade oss vid poolen och tog det lugnt. På kvällen gick vi ut och åt på ett ställe som några rekommenderat, Warung Apple. Vi åt olika fisktallrikar, det var gott men palmlöven som fisken låg i drog till sig flugor som bara den, vilket var lite jobbigt. 

Lovina 3

Vi blev hämtade klockan 6 på morgonen i hotellets lobby och fick till min förtjusning och Fredriks förskräckelse se att det var upphämtning på moppar.  Så bara klättra upp där bak och hålla i sig för glatta livet. Nä skojade, det kördes faktiskt lugnt och det var lite trafik.

Framme vid stranden fick vi klättra i spindelbåten. Jag tyckte det såg ut som en spindel. Var som en lång kanot med motor och två ben som sticker ut på varje sida med en skena emellan som höll ihop benen på vattnet. Jag gissar att den skulle vara stadigare och gå snabbare på det viset.
Vi åkte ut på vattnet och det dröjde inte länge fören vi såg en delfin och sen en till och en till och en till.... Vi såg hur många som helst. I början var det bara vi och några båtar till men båtarna fylldes bara på och det var snart över 40 stycken båtar. Delfinerna blev så klart skrämda och istället för att alla spred ut sig och väntade blev det ett jagande. Så fort någon såg en delfin åkte alla dit och delfinerna simmade iväg och så fortsatte det.  Det kändes väldigt jobbigt och var skönt att åka tillbaka till hotellet.

Vi blev avsläppta på stranden precis utanför vårt hotell. Tanken var att äta frukost men var så trött så gick och la oss två timmar till. För att sen inta en god bananpannkaka och juice och frukt och te. Efter frukosten hängde vi vid poolen då vi inte orkade med strandsäljarna. Dom är väl extra påstridiga då det är lågsäsong och dom är extra desperata. Tydligen hade det inte kommit så mycket turister under nyår berättade tvätterskan.

Det började även regna så vi hängde på rummet och bokade resor från Malaysia hem och kollade saker att göra. Det var lite skönt att vara ifrån solen då Fredrik hade bränt sig på snorklingen, fast han smörjt in sig flera gånger.

På kvällen såg vi en marknad och åt där. En tjej som kunde lite engelska fick tolka åt oss för hon som hade matståndet kunde ingen engelska. Men med lite hjälp kunde vi beställa mat och få veta priset. Hennes dotter hjälpte henne med matlagningen. Barnen är ofta med på arbetet och hjälper till efter skolan (vad vi sett).
Jag kikade runt lite på marknaden och fick nyfikna blickar. Fredrik och jag var dom enda västerländska där.
Jag försökte fråga vad det var för kryddor som såldes, även här behövde jag en tolk. Så en kille som hängde utanför kom och hjälpte till med språket. Visade sig att han hade en smyckessaffär och jobbade med turister.
Dom är hjälpsamma mot varandra och har dom inte det som eftersöks kollar dom med varandra. Dom försöker så gott dom kan att hjälpa till. Tycker jag att jag upplevt flera gånger på Bali.

Sen gick vi för att hämta upp tvätten, vilket vi inte kunde, då den inte kunde torka klart då det regnat. Och därför fick vi hämta den imorgon då den fortfarande hängde på tork hemma hos tvätterskan.

Vattenfall Bali

På vägen till Uluwatu som ligger långt ned (syd) och vi var i Lovina uppe i norr, så det var en resa på några timmar. Så vi tänkte att vi skulle passa på att åka förbi vattenfallet och templet jag läst om. Finns flera av varje men tydligen dom här två som var bland dom finare och mindre turistiga. Så jag dealade med en chaufför på gatan kvällen innan när vi hade övervägt att ta shufflebuss, men fick till ett likvärdigt pris med taxin. Så vi kände oss nöjda och jag lite extra eftersom jag skulle få se mina saker på vägen.

Chauffören var snackig och väldigt trevlig. Han hade 5 barn, dom försökte tills det blev en pojke. Då det är pojken som tar hand om familjen på äldre dagar. Flickorna flyttar till sin mans familj och bor där. Hans ena dotter bodde i Uluwatu och var mamma ledig 3 månader.
Han hade träffat sin fru i skolan. Dom hade olika färger på skoluniformen beroende vilken årgång dom gick i. Dom har som Sverige 6 år, 3 år, 3 år och sen universitetet. Han hade flyttat när hans far dog för att hitta jobb, men hans mor hade inte gift om sig och bodde hos honom.

Sekumpur.
Vägen var vacker om väldigt smal och slingrande uppför berget. Var en väg för en bil och självklart fick vi möte, men det gick bra efter lite trixande. När vi kom fram till utsikstpuknten möttes vi av en väldigt vacker utsikt av vattenfall och grönskande natur.
Vi tog en guide för 250 k. Vi hade klarat oss utan guide men inte lätt att veta innan, och bloggaren som jag läste om Sekumpur från körde med guide, så tänkte att det var nog bäst. Guiden var väldigt mån att vi skulle vara försiktiga så vi inte halkade, för halt var det på många ställen. Vi begav oss nedåt för trapporna. Kändes ju inte så jobbigt som bloggaren skrivit,  men tungt blev det på vägen upp. Tur man har kondis ; )
Men oj vad vad vackert det var, helt klart värt det. Vi tog ett dopp i det kyliga vattnet och blev snabbt uppiggade.

Sedan fortsatte vi vår bilfärd genom trånga gator och balinesernas egna gator och hem. Tvätten på tork utanför, barn som kissar i diket utanför huset. Familjer som äter, folk som jobbar...

Vi stannade och kollade på utsikten över vulkanen, väldigt vackert. Sedan åt vi lunchbuffe med guiden med utsikt över vulkan och sjön. Värdinnan tänkte placera oss inne men då kom chauffören och ordnade ett bord ute på terassen och skyfflade undan några andra som tänkte sätta sig. Det var god mat även om det var lite dyrare så var det värt det med den utsikten. Dyrt jämfört med vad det brukar kosta, gick väl på ca 330k för oss.

När vi kom till templet så följde guiden med oss dit och gick lite med oss och lät oss gå lite själva. Det var ett av dom bättre templen. Fascinerad av hur dom kunde hugga ur berget för att få till det.
Lite irriterande att vi hade vart nära å missa templet för vi hade vart så nära det häromdagen på vår tripp till Ubud. Så glad att vi tog det nu.

Sedan fortsatte vi till Uluwatu som vi kom till vid 18 efter startat klockan 9 på morgonen och kostade 600k. Men vattenfallet tog väl två timmar att besöka så var inte så farligt. Var trevlig tur och såg mycket av landet och chauffören berättade mycket. Stannade och plockade löv som vi fick lukta på och visade sig vara kryddnejlika. Han bjöd på snakefruit. Som ser ut som ett ormskinn på skalet och innanför ser det ut som en stor vitlök och man bryter isär klyftor och äter, dock ej kärnan (som ser ut som en kastanj). Det smakar som ett syrligt päron med conference hårda konsistens och färg.

Men det var skönt att vara framme på hotellet i Uluwatu.

Vietnam Hanoi 2

Vid åtta på morgonen blev vi upplockade i lobbyn. Guiden går fram till personalen och frågar istället för att fråga oss två som är dom enda turisterna i lobbyn, om det är vi som ska med.

En skraltig buss med dörren öppen och guiden hoppar av i farten (låg fart bör tilläggas) för att samla in trupperna till turen vid varje hotell. Bussen blir fullsatt och extra säten viks fram. När alla är upplockade stängs faktiskt dörren. Guiden får stå en stund innan han sedan klättrar över horden och sätter sig på ett tillfälligt säte bakom chauffören. bussen blir proppfull och vi är glada att vi var dom tidiga på bussen så vi slipper sitta på dom sämre sätena, för dom vi redan sitter på är inte bra. Men vad gör man inte för att spara 20 Dollar /person. 

Under färden.

Vi har några svenska backpackers bakom oss som vi pratar med, dom ser lite slitna ut och är ganska bakis. 

Jackan som hela tiden ramlar ned från hatthyllan på en asiat som ser lika förvånad ut varje gång, som någon medvetet låter den ramla ned på hen. Men lika snällt lägger upp jackan igen.

Det tar ca 4 h till Pro bulang där vår båt väntar, vi har en paus mitti på 20 minuter som blir närmare 40 minuter. Väl framme ska guiden som pratar engelska (typ engelska iaf) springa in och hämta biljetter och papper att fylla i. Det tar längre tid än han säger och det är ganska oorganiserat, vill eg bara gå in och styra upp (van att åka på utflykt med barn, detta känns lite likadant). Men står och väntar tålmodigt med boken i hand. Tillslut kommer vi iväg och får lunch på båten, helt okej. 

Vid första stoppet så kan man paddla eller ros in i grottan/bukten om man betalt extra vilket vi har. Så vi paddlar eller främst Fredrik (ännu en fördel med vältränad kille) och njuter av utsikten med dom vackra klipporna. Och förundras över dom som ror inte är kunnigare/hjälpsammare då det blir fullständig trafikstockning i grottan, då en kajak fastnar och roddbåten bara kör på in i den. Vi vänder ut och tar nästa grotta istället. När vi paddlat klart, är bland dom första tillbaka, så tittar vi på dom andra och asiaterna som paddlar har nog aldrig gjort de förut. Är som en sketch och vi bara ler åt hur tokigt dom paddlar. Samtidigt som vi förvånas över hur dålig servicen är hos vietnameser, dom som hjälper till med kajakerna är sura och otrevliga. Ena tjejen på båten blir riktigt irriterad hur ogästvänliga dom är, och säger att det är bara i Vietnam som dom är så (hon var backpackat runt i Asien). 

Båten går vidare mellan öarna och vi stannar vid en ö där vi går in i en enorm grotta som vattnet har format massa vackra kalkstenssavgjutningar. Enormt vackert. 

Sedan åker vi tillbaks till hamnen och tar bussen tillbaka till Hanoi. Med stopp på 20 minuter som även nu blir det dubbla. Så hinner bli kall i väntan på att få gå på bussen igen. När vi ska bli avsläppa vill han gärna släppa av så många som möjligt vid sjön i gamla stan men vissa blir avsläppta vid sina hotell, som vi eller nästan iaf. Men en tant blev avsläppt vid en busshållplats vid sjön med instruktionen fråga busschauffören som kommer. Vi hoppas hon hittade rätt (eller så fick de stora sköldpaddorna middag om de var några kvar i sjön//Fredrik)

Det var ett vacker landskap somvi såg från båten och hela dagen kändes mest komisk då det var så mycket småsaker som kunde gjorts bättre utan att kosta något, bara lite bättre rutiner och trevligare service. Guiden i sig va trevlig men virrig och orutinerad.

Balis mopeder

Balineserna kör moppar med hela familjen på en och samma moppe. Barnen sitter emellan, framför eller i famnen. Dom lastar allt på sin moppe, och då menar jag allt! Allt från dagsshopping, surfingbräda till möbler. Imponerande syn att se hur dom hanterar sin last, och även körningen.

Dom använder tutan till att signalera med. Dom har ett helt språk med signalhornet! Dom har få trafikljus och dom som finns ignoreras. Dom tutar och kör bokstavligen och det fungerar (vad det verkar, har nu Inte sett  trafikolycksrappporterna). 

Hjälm är något som inte används mycket, gissar att hjälmen är dyrare än moppen. Inte ens av västerländska används hjälmen frekvent.

Men trots det idoga tutandet så är det lugnt, dom tutar mjukt för att uppmärksamma att dom kommer eller kör om. Dom hårda tutningarna är turisterna som står för eller när någon gör en riktig dumhet. Känns som det är ett lugn och inte samma stress som hemma i trafiken. Vi har lite att lära...

Lovina

Efter frukosten så tog vi en shuttlebuss till Lovina. Som Fredrik hade bokat innan frukost samma morgon, då affärerna hade stängt när vi kom ut efter ansiktsbehandlingen igår. Vi var sex personer som åkte (en minibuss). Resan tog 2,5h och var upp i bergen och sedan ned på andra sidan. Det var ett väldigt vackert landskap som avspeglades utanför. Berg, moln/dimma, dalar, sjöar, risfält och hus. Det var en väldig behaglig resa. Polisen stoppade oss vid en poliskontroll, kontrollerade chaufförens papper och sedan åkte vi vidare. Höjdpunkten på dagen att åka och se allt det vackra runtomkring. 

 När vi kom fram blev vi avsläppta vid ett ett ställe där dom skulle "byta" bil, i väntan på nästa bil så skulle dom sälja på oss utflykter. Det var bl.a. en dykutflykt så vi tänkte vi kan väl lyssna vad han säger, då vi var där för att dyka och snorkla. Det slutade med att jag prutade ned utflykten rejält (till Fredriks beundran) men hade ändå en känsla av att bli blåst. Kändes som vi borde vänta med att boka, vilket vi också borde ha gjort. Vi fick betala ett överpris, så blev irriterad (igen). Men det drabbar väl ingen fattig, eller hur Niklas ;) Men det ska bli kul att dyka och Fredrik ska pröva på att snorkla, så blir en gemensam båtutflykt. 

Hotellet var helt okej men lite mer slitet än bilderna på hemsidan visade. Men trevlig personal och precis bredvid stranden och med pool. Så vi gick ned till poolen och badade i det varma vattnet och sedan la vi oss vid poolen. 

Middag blev på hotellet då jag var väldigt hungrig, provade en kycklingsoppa som chauffören från första dagen rekommenderat. Fredrik tog en potatis och äggsallad vilket det verkligen var, inget annat än dressing på. Men maten var helt okej.

Sedan tog vi en promenad på stan och blev lite besvikna då det inte var något att titta på, så vi gick tillbaka till hotellet och la oss vid poolen igen. Sedan gick vi och tittade på solnedgången på stranden. Väldigt vackert speciellt med bergen i bakgrunden. Vi tog en promenad åt andra hållet på stranden och upptäckte fler människor och att det verkade finnas affärer åt det hållet, så vi blev lite lättade. Men vi fick nog av alla ihärdiga säljare på stranden så gick tillbaka till hotellet för en efterrätt. Fredrik tog glass och fruktsallad och jag tog friterade bananer med glass, vilket visade sig vara varma bananer istället med glass och sås som var för söt (ja även för mig). Så vi kände oss lite nedslagna och saknade Ubud med dess charm och underbara hotell. 

Vi fick iaf en stjärnfrukt och en mango som ramlat ned från träden på hotellet, så får hoppas att dom smakar gott. Underbart med all den exotiska frukten som växer här. 

Ubud 2

Idag tänkte vi ha en liten slappardag så vi tog sovmorgon. Vi fick frukost till terassen klockan nio, en balinesisk frukost med en bananpannkaka som var grön men väldigt mättande. Fredrik såg lite chockad ut. Men verkade nöjd och åt upp sin pannkaka. Vi fick även fruktjuice och färsk frukt till. Det var gott. 

Sedan var det dags för Monkey Forest, som låg bredvid vårt hotell. Redan på gatan mötte vi en apa som vandrat ut. Vi betalade inträde och möttes av en härlig park/skog. Med tempel och fina statyer. I skogsdelen var det väldigt skönt och vackert och det var nog den ursprungliga delen innan det blivit en turistattraktion. Statyerna där såg väldigt gamla ut med ett stort lager grön mossa. 

På skylten vid ingången stod det varningstexter och regler som ej mata aporna, klappa dom osv. Jag hade en vattenflaska med mig som jag höll i handen, och hann knappt komma fem hundra meter innan en apa tog den. Jag försökte hålla emot men den var stark och envis, när jag försökte ta tillbaka den så fräste den och blottade den tänderna för mig så jag gav upp. Den bet hål i flaskan och började dricka upp vattnet. Andra apor samlades runt aptjuven men den smet iväg för att slippa dela vattnet. Vi strosade runt och såg massor av apor. Det var häftigt att se aptränarna, dom behövde bara titta på aporna så släppte dom tjuvgodset eller godiset folk gett dom. Dom hade slangbella som metod om aporna inte lydde/bråkade. Vi såg även att det fanns en slangbella i receptionen på hotellet. 

Efter Monkey forest så slappade vid poolen, väldigt skönt.

Jag hade ju läst om Ubud i så ville ju självklart gå och titta på stället där Leut Keyter, the Holy man, som läser handflator i boken var. Så vi promenerade bort förbi turiststråket och kom fram till stället, som nu blivit ett litet hotell också. Men det var en väldigt mysig och rogivande innergård. Med ett litet tempel som ur filmen och sedan hotellet som var väldigt fint och harmoniskt. Den gamle mannen var för gammal så var en annan man som hade tagit över läsandet. Fördelen var väl att det inte var lång kö, eller så kom vi bara i rätt tid. För när jag hade läst om det på nätet så var han fullbokad och svår att få tid hos. Men det kändes mer som en allmän positiv läsning och inte så personlig, som jag hade läst att Leut Keyter faktiskt gjort. Men jag är ändå glad att Fredrik sa åt mig att göra en reading när jag ändå var där fast det inte var rätt person som gjorde den. 

Till middag blev det pizza, då Fredrik var sugen på det. Han behövde nog något han kände igen då han känner lite hemlängtan. Utanför resturangen var det en risodling, så imponerande att se hur dom balanserar med tunga saker på huvudet, i detta fall säckar med ris. 

Vi hittade även en härlig affärsgata med kläder och mat utanför turiststråket, där det var billiga priser, som i Denpasar. Samt mycket mysigare och lugnare gata. Köpte en naturlig tvål för ansiktet som ska bli spännande att prova. 

På kvällen gick vi och tog en varsin ansiktsbehandling för ca 50kr/person. Var skönt att bli ompysslad. Sedan gick vi tillbaka till hotellet och satte oss vid poolen och skrev. 

Denpasar

Vi var lite sega på förmiddagen och tog det lugnt på hotellet. Sedan tog vi hotellets chaufför till Tanah Lot, ett tempel i vattnet. Det var väldigt vackert, vi fick vada ut till templet i vågorna. Jag försökte dra upp kjolen till midjan då jag ändå hade bikini under, men lyckades ändå blöta ned kjolen. När vi kom över fick vi ris i pannan och en blomma bakom örat, sedan fick vi smaka på "holy water" och lämna en donation. När vi hade tittat och fotograferat klart vadade vi tillbaka till stranden med den svarta sanden. Vi kikade in i grottan där en man låg och vilade. 

Sedan strosade vi runt bland restaurangerna och stannade och tog en juice med utsikt över vattnet och templet. Sedan var det ett café med en levande fladdermus och en luwak, där dom sålde kopi luwaki (kaffe). Vilket vi då var tvungna att testa, tydligen deras specialite. Luwaken väljer ut dom bästa kaffebären  och äter och bajsar ut dom, för att sedan samlas ihop och renas och rostas. Genom att Luwaken äter dom får dom en speciell smak. Dock tyckte vi det smakade som vanligt kaffe, men vad vet vi, ingen av oss gillar kaffe. 

Vi strosade runt bland stånden och kikade och såg ett till tempel. 

Underligt nog var det flera som kom fram och ville bli fotograferade med oss, och det tog en stund att förstå. Då vi först trodde dom ville fotografera oss och ta betalt. Antingen var vi lite ovanliga då vi var vita eller var det för att vi är så söta ;) 

På hemvägen stannade vi på en luwaki odling där dom berättade om processen. Vi fick även pröva olika teer och kaffesmaker. Teerna var väldigt goda (kanske för dom var så sötade) men vi köpte med oss lite citrongräste, som vi tyckte var godast. 

På vägen passerade vi många risodlingar och butiker med snickerier, väldigt fina. 

På kvällen gick vi åt andra hållet denna kväll och kom till en större gata med fler butiker och matställen. Vi åt på en matmarknad och prövade olika nasigoreng, väldigt gott. Sedan fick vi någon konstig rosa dricka till maten som var jätte god (väldigt söt). Väldigt mysigt att strosa runt där bland alla inhemska balineser. 

Efter middagen kom vi tillbaka och satt på innergården och pratade lite med grannarna. Ena tjejen var från Nederländerna och paret var från Italien. Tjejen hade också backpackat i Australien och vi utbytte hemskheter från diverse hostel och hur underbart det var att bo i eget rum här på hotellet. Paret hade hyrt moppe (väldigt vanligt här) och berättade om hur polisen stoppat dom då dom var tre på moppen på stora vägen. Fast vi har sett hela familjer åka på en och samma moppe. Imponerande vad för saker dom har med sig på mopparna allt från rockringar till "Kronblom"s kökssoffa på högkant. Kul att se kulturskillnaderna :) 

Ubud

Ubud blev känt igenom boken och filmen meningen med livet. Så jag ville såklart hit då jag både läst och sett filmen och tyckte det verkade som ett mysigt ställe. Nackdelen med att det blivit känt är att det är fler än jag som vill hit och det har blivit ett riktigt turistställe. Det märkte vi när vi var ute och åt samt köpte proviant på minimarket att det är dyrare här än i Denpasar, lite tråkigt. Samt att det var mycket turister runtomkring.

Vi tog en tur på stan och åt middag på resturang, blev vitlöksbröd som förrät och sedan "nasigoreng Ubud" för mig som var en blandning med stektris, grönsaker, kycklingspett, ägg, friterade räkor. Fredrik tog nudlar med kyckling och grönsaker. Men maten kändes lite västerländsk, och båda föredrog maten från igår. 

När vi kom tillbaka satte vi oss på terassen och lyssnade på djungeln som det kändes som. Vi har monkey Forrest i närheten.

Men oj vilket mysigt hotell vi har här, känns som lyx, stort rum med badrum som är nästan lika stort som sovrummet och har både dusch och badkar. Lustiga är att garderoben är i badrummet (på förra stället också). Sedan har vi en pool med vacker vattenvägg. Vi träffade två austrslienska grannar vid poolen, varav en  funderade på flytta hit och den andra hade vart här på sin semester i nio år. Så fick lite tips.

Bali

Skönt att ha med Fredrik på resan. Inte för hans expertis på datorer och nätverk, fast skönt att få förklarat varför ipaden funkar ibland för att sedan inte fungera på nästa ställe. Men förhoppningsvis kunde han lösa problemet. Det lär ni väl märka;)

Igår kom vi till vårt hotell Sugiras Living som ligger i utkanten av Denpasar. Dock var det medvetet val denna gång då jag läste recessionerna om att det var ett mysigt ställe utanför turiststråket. Vilket också stämde. Trevlig personal och hjälpsam, ett litet familjeställe med en innergård. Men oj så skönt att bo på hotell även om det är ett enkelt hotell. Att ha eget badrum och inte dela sovrum med någon, förutom Fredrik ;) 

Det roliga är att Fredriks engelska är för bra, så han har svårare att förstå lokalborna än vad jag har och tvärtom. Inte alltid dumt att prata knaggligt :) 

Men oj vad mycket billigare det är här jämfört med Australien & Sverige. Vi gick ut och åt middag på en liten liten marknad, och betalade 25kr för oss båda inkl dryck. Men det är lite förvirrande då deras valörer är så höga, betalade väl 35.000 rupier. Vi åt smågrillspett med matbanan, det var gott och smakrikt. Lite för mycket olika smaker för Fredrik men jag var nöjd. 

Fredrik somnade tidigt och jag satt och kollade upp sevärdheter som vi kan göra. 

Hongkong

Vi mellanlandade i Hongkong för en layover så vi passade på att utforska stan lite grann. Vi såg ett fint ljusspel mot skyskraporna. Lite annorlunda jämfört med Stockholm med alla dessa skyskrapor och den tunga luften. Dom hade ett tivoli "European carneval" med amerikansk musik dånande ut ur högtalarna, vilket vi fann lite lustigt. Vi promenerade till hamnen och kollade på utsikten och promenerade sedan runt lite i stan, självklart förbi den botaniska trädgården. 

Vi åt nog på en typisk kinakrog (yoshinoya) för vi var dom enda västerlänningarna där. Det blev ris med grönsaker och biff (Fredriks hade ett ägg också). Maten var okej men lite för mycket fett på biffbitarna. Det kostade ca 80kr för oss båda. 

Efter vi spatserat klart i stan gav vi oss tillbaka till flygplatsen där vi hängde, kollade i affärer, surfade och sov (i ett relaxrum med liggstolar), i väntan på planet som skulle ta oss till Bali. 

Regnskogen

Tog en utflykt till Cape Tribulation (regnskogen). På vägen dit stannade vi på ett habitat och såg deras djur och fick lära oss om koalor, ormar och självklart krokodiler. Vi matade kängururs och tittade på djuren som fanns där. Det var ett mysigt ställe med mycket grönska och det kändes ganska naturligt. 

Sedan fortsatte vi färden och åt lunch ute på ett vandrarhem i regnskogen, ett väldigt mysigt ställe. Några stannade kvar över natten för att bli hämtade dagen efter, bl a Angie från mitt rum på Calyoso. Jag fick gratis lunch, det skulle inte ingå lunch i mitt paket. Det lustiga var att det var nog den godaste lunchen på hela resan och inte för att den var gratis. Sedan gick jag till stranden och njöt av den otroliga utsikten under lite träd medan Angie checkade in. 

Därefter var det dags att ta en promenad i regnskogen och guiden berättade en massa intressant fakta. Sedan gjorde vi ett glasstopp där dom gjorde hemmagjord glass, med många olika smaker. Jag tog kokosnöt med ingefära som var väldigt god. För att sedan ta bilfärjan över floden och hoppa på en båten på jakt efter krokodiler. Vi såg en krokodil som låg och lurade i vattnet. Sedan var det dags att börja åka tillbaka och på hemvägen stannade vi och plockade mango och vi såg massa wallabys.

Det var en väldigt intressant utflykt och roligt att få lära sig om regnskogen, dom är med på världsarvslistan. 

Vattenfallen

Så var det dags för utflykt till vattenfallen m.m. Jag blev upphämtad på hostelletet och sedan åkte vi till ??? Där det var en vacker fors som slipat klipporna och stenarna rundade. Vi fick te och bananbröd (skulle kallat det banabkaka) och ville vi kunde vi bada. 

Efter det åkte vi till ett vackert vattenfall där vi badade, Josefine falls. Det fanns en lian att hänga i och vi kunde kana ned för Klippan. Vattnet var iskallt men vande mig snabbt. Det var väldigt skönt att bada och kul, samtidigt som det var vackert. 

På vägen till nästa vattenfall gjorde vi en avstickare som inte var med i programmet och tog bussen upp till en utsiktsplats och kollade på den vackra utsikten. Då det var fint väder såg vi otroligt långt.

Sedan var det dags för det kända vattenfallet  MillaMilla  Falls. Där reklamen för herbalessence schampot är inspelat eller mer känt för oss ungdomar, Peter Andres musikvideo mysteriuos girl. Jag simmade ut under vattenfallet och klättrade upp på stenarna, vattenfallet kändes som nålar mot mig när jag simmade under. Men det var väldigt häftigt att se det underifrån, oh vad jag måste skaffa en undervattenskamera. 

Sedan var det dags för lunch, dom som ville kunde handla med sig lunch från den lilla byn vi passerade. Jag hade med mig smörgås till lunch men kunde inte motstå att handla på bageriet, så det blev en choklad, en bakelse och en spenatsak för lunch, det var gott =) Vi intog lunchen vid en å där dom gjort en damm/pool man kunde bada i. Vi tog en promenad och såg över 10 sötvattensköldspaddor i ån. Sedan kikade vi på informationscentret om området som var väldigt fint. 

Efter det var det dags för turen till det otroligt stora och gamla fikonträdet. Såg ut som trädet från Pocahontas. Därefter var vi på spaning efter näbbdjur, trots en lång promenad utmed ån så såg vi inga. Men det var en riktig heldag och en fin sådan. 

Då det regnat mycket dom senaste dagarna så var inte vattnet på något av ställena klart eftersom regnet dragit med jord från bergen. Men det var vackert ändå. 

Slappar dagar

Har haft några dagar med lite tråkväder, vilket har varit skönt. Då värmen tar mycket. Här i Cairns har regnperioden börjat och det är väldigt fuktigt (som Thailand) och inte den torra värmen det har vart innan på resan. Hostellet är väldigt mysigt så har hängt i hängmattan vid poolen eller suttit i utesofforna som har segel mot skydd för solen (regnet). Det är avslappnad och skön stämning här och folk är lättsamma, eller är det jag som har blivit socialare. Men det känns som att det är så här det ska vara, och inte fulla ungdomar som rumlar in natten lång och ligger bakis halva dagen. 

Jag har även pratat och kollat runt innan jag bokade dom två nästa utflykterna. Så jag har lärt mig av mitt misstag i Sydney där jag blev blåst. Jag fick till bra priser på utflykterna och kände mig väldigt nöjd. Det är larvigt hur mycket känslan att göra en bra affär eller göra en dålig affär påverkar sinnesstämningen. 

Vi har varit på kvällsmarknaden där jag hoppades hitta lite souvenirer för det är mest Aussie souvenirer i affärerna häromkring. Det var en liten men mysig marknad, dock hittade jag inget speciellt förutom en söt sak till Matheo. Ni andra får nog acceptera att bli utan och hoppas att tomten ger er något istället. 

Köpte en flagga att sätta fast på väskan, så blir till att börja samla flaggor nu ;) Sedan hittade jag en känguru berlock till mitt berlockarmband efter mycket letande. 

Jag har nog också haft feber då jag har frusit trots värmen, halsen har gjort ont, snorig, hostig och huvudvärk. Så var nog en förkylning som slog till fast jag försökte förneka det. Ian bjöd på ingefärsgodis och det var gott och välgörande.

Marknad

Det var en marknad vid lagoonen så passade på att ta mig en titt. Det var saker som folka tillverkat själv, allt från massage till tavlor. Sen strosade jag runt i stan och kollade. Stannade på ett mysigt café och fikade för att sedan lägga mig vid lagoonen. Lagoonen var väldigt mysigt samlingspunkt. Träffade självklart på några av danskarna när jag började röra mig därifrån.

Dykning

Äntligen var det dags att dyka i barriärrevet. Huvudattraktionen med resan för mig. Jag åkte med shufflebussen ned till hamnen och gick in och betalde rev-skatten. Där träffade jag på danskarna som också skulle ut med samma båt. Danskarna var med på Fraser Island och Whitsundays resan, men dom skulle snorkla. 

Dom som skulle dyka fick sitta högst upp i VIP rummet. Det var bara jag och George som hade certifikat, så vi blev en liten grupp. Sedan var det en nybörjargrupp som också satt i rummet. Divemastern gick igenom informationen och berättade lite om turen, att det skulle vara tre möjliga dyk. Jag hade bara bokat ett dyk men bokade in två till. Först dök vi alla tre och såg massa färgglada fiskar.  Och vid andra dyket på samma ställe var det bara jag och divermastern som dök. Jag fick hålla i en sjögurka och den såg ut som en gigantisk svart larv/mask. Jag fick även känna på en blomma och när jag klappade den drog den in sig i korallen och kvar var bara det yttre som var hårt. Så då såg den bara ut som en sten med små hål i, bra kamouflage. Det var gigantisk mussla som stängde sig när jag klappade på den, säkert över en meter bred. Vi dök mellan koraller som bildade en slags passage/grotta, vilket var lite häftigt och kände mig ganska smidig som inte vidrörde något när jag simmade emellan.

Jag såg flera små Nemo fiskar och en sköldpadda. Såg även några bläckfiskar. Jag kollade under korallerna och såg en jätte stor ål, vilket jag visade för divermastern och hon berättade att det var en ål när vi kom upp. Den var väldigt tjock,som en honungsmelon, och såg ut som en blandning av en... 

Jag hann även snorkla lite mellan dyken, men det kändes inte lika kul som att dyka. 

Det var lunch på båten efter mitt andra dyk, vilket behövdes för att fylla på energin. Jag tog pastasalladen, som var god. Räkorna tyckte jag tyvärr inte om och jag skippade köttet. 

Båten åkte vidare till nästa rev och där dök vi alla tre igen. Det var nog det bästa dyket. 

Vi såg fler gigantiska musslor och allt det andra. 

Jag måste skaffa en undervattenskamera, men George skulle maila lite bilder till mig. Men det är läskigt hur fort jag glömmer vad jag sett. Men det var som att simma i ett akvarium med färgglada fiskar och koraller, väldigt rolig! Det är väldigt avslappnande och upplyftande när jag kommer ned. Vi var på 15 meters djup. Dock kände jag av öronen i slutet av varje dyk och det höll i sig senare på kvällen. 

Efter vi skrivit i våra loggböcker något jag måste bli bättre på, så kunde vi gå ned till den allmänna hytten där det var en man som imiterade Elvis och uppträdde och skojade med publiken. Han var väldigt rolig. Så bjöd dom på vin och ost, det var mumma med ost och kex. Har väldigt sug efter brieost och en god kopp te. Det smakar ju inte som hemma här. 

Tillbaka på hostellet så var jag helt utmattad och la mig tidigt. 

Cairns

Efter ha väntat på att receptionen skulle öppna och att någon skulle svara i telefon blev jag upphämtad vid busshållplatsen. I väntan hade jag suttit vid lagoonen som var i närheten, mysigt ställe, men jag kände mig som en uteliggare när jag låg lutad mot min packning på en bänk så tidigt på morgonen. Det tog ca fem minuter med bil till mitt hostel med namnet Calypso in, och det tog ca 30minuter att gå. Något jag inte kände för att göra med min packning och rygg. Men som skönt var kunde jag checka in på en gång och slänga av mig ryggsäcken och göra mig redo för att utforska staden. Dom hade gratis shufflebuss till och från stan varje timme. Efter en runda på stan och strandpromenade så lade jag mig vid lagoonen. Det var en pool med sandstrand från en sidan som gav skön svalka. Det var där folk badade då det satt skyltar vid havet om badförbud pga krokodiler. 

Arlie beach2

Efter vi kommit tillbaka från whitsundays så lämnade jag in min ryggsäck på förvaring på hostellet Magnum. Sedan strövade jag runt i den lilla staden, eller jag gick gatan upp och gatan ned (det som var staden). Jag gick in på ett ställe med wi-fi och chattade med Fredrik då jag kände att jag hade fått tillräckligt med sol på båten. Jag sprang även på Leane (från Fraser Island resan) som skulle ut till Whitsundays. När det var dags för middag fick det bli Dominos och deras billiga pizza (backpackers favoriten). Jag tog med mig pizzan ned till stranden och åt den med den vackra sjöutsikten, där jag satt tills det var dags att hämta ut väskan och börja promenera bort till busshållplatsen. Träffade på en från båtresan som också skulle med nattbussen till Cairns, så pratade lite med honom innan det var dags för lite storytel i öronen. Denna buss hade tyvärr inget wi-fi eller laddningsuttag så blev till att försöka sova. Sov ganska dåligt denna gång och frös mycket. Efter ca 9 timmar var jag framme i Cairns tidigt på morgonen. 

Whitsundays

Efter vi fått vårt kontrollnummer fick vi stiga på bussen som skulle ta oss till båten. Busschauffören var väldigt pedagogisk och frågade vilka länder vi kom ifrån för att sedan poängtera att det var många olika länder med olika språk, därför var det bra om alla kunde prata engelska så ingen blev exkluderad. Sedan var det pekpinnar om att inte slänga skräp som plastpåsar för då tror sköldpaddorna att det är magneter och äter påsarna och dör en plågsam död. Varav han berättade tre olika sätt som påsarna dödade sköldpaddorna på. Väldigt effektivt. Han hade även några bra anspelningar från filmen "hitta Nemo". 

Det var en ganska stor katamaran (rymde lätt oss alla 60 personer) vi åkte med. Vi hoppade ombord och seglade till ön där vi blev inkvarterade. I mitt rum var vi fem stycken tjejer som bodde. Jag var snabb och tog den enda vanliga sängen. Vilket sedan skulle visa sig vara en konstig säng, kändes som det var något som rörde sig i den (flera gånger). Jag var tvungen att kolla om det var något hål eller så att ett djur kunde tagit sig in i i madrassen, men såg inget. 

Vid sju serverades det middag och vi fick spaghetti och köttfärssås med något slags vitlöksbröd till. 

Frukost serverades kl sju på morgonen och klockan åtta åkte vi ut med båten. Vi seglade 2-3 timmar innan vi nådde vår destination. Vi fick ta jollen i land och sedan promenerade vi till utsiktsplatsen. Och vilken utsikt, det var nog den vackraste utsikt jag sett. Det var helt fantastiskt och det var vackrare än bilderna jag sett. En otrolig upplevelse, jag hade kunnat stannat där och bara stirrat i timmar. Men det var dags att gå ned till stranden och bada i det vackra landskapet. Efter vi badat och njutit av stranden i all dess prakt var det dags att gå tillbaka till andra sidan. Väl där var det dags att ta ett uppfriskande dopp i värmen och sedan åka med jollen ut till båten. I väntan på dom övriga som skulle ta sig till båten i jollen, så passade vi på och tog ett dopp ifrån båten också. Det var väldigt svalkande.

Sedan seglade vi till revet där vi snorklade och på vägen såg vi två örnar som besättningen kastade mat till, så örnarna dök och tog maten i luften. Det var häftigt att se på så nära håll. Snorklingen var helt okej men lite för kort,. Det kändes som vi bara hann i och sedan var det upp igen. Men jag såg vackra koraller och färgglada fiskar. Därefter seglade vi tillbaka till ön, jag försökte hålla mig inomhus på båten för det var så varmt. Då vi var sena tillbaka så fick vi gå direkt och äta middag som denna kväll bestod av en slags kycklinggryta, den var god men såg ingen kyckling. Efter middagen skulle det vara kareoke, men många gjorde som jag och däckade efter duschen. Man var helt färdig efter en heldag på sjön. 

Dagen började med frukost klockan sju och sedan en promenad upp till utsiktsplatsen högt upp på berget. Det var en fin utsikt men jämfört med utsikten från dagen innan var det bara mediokert. Guiden berättade att kapten Hook hade seglat förbi men inte vågat sig upp på ön först, då han trodde det var en armé av infödingar. Han såg nämligen små svarta saker sticka upp som han trodde var spjut medan det i själva verket var växter. Men sedan kom han tillbaka med sina pirater och brände ned ön och dom flesta på den.

Vi fick smaka på gröna myror som aboriginerna använde och kokade citruste på. Vi fick slicka på Myrorna och dom smakade lime. 

När vi kom ned från berget fick vi leta kokosnötter och sedan pröva att öppna dom. Det var betydligt svårare än man kan tro och sången "far jag kan inte få upp min kokosnöt" dök upp i huvudet. Vi skulle slå kokosnöten mot en påle och slå av det yttre skalet utan att skada nöten inuti. Det var ett hårt och segt skal och två av danskarna kämpade som bara den. När det väl var av så skulle man slå hål på den inre kokosnöten. Sedan fick vi smaka saften. Sedan delade vi nöten och vi fick smaka på kokosen. 

Därefter var det dags att mata fiskarna, så jag hoppade i "stinger suiten" som är skydd mot magneter och på med cyklopen. Det var flera stora fiskar men såg ingen mer sköldpadda (såg en från bryggan dagen innan).  Efter badet så blev det lunch och sedan var det avfärd. 

Arlie beach

Från Hervey bay tog jag kvälls/nattbussen till Arlie beach, det tog väl ca 14h, så jag kom till Arlie tidigt på morgonen. Bussen hade välfungerande ac, så pass att jag faktiskt småfrös. Men resan gick smidigt, med wi-fi och musik i lurarna och flera småpauser på vägen. Sen sov jag ganska okej på bussen. 

När jag kom till Arlie beach välkomnades jag av en kraftig regnskur, som gjorde att jag fick vänta ca tio minuter under taket vid busshållplatsen. Sedan hade regnet avtagit och jag promenerade in till centrum, en gata med affärer och restauranger. Jag köpte en kall choklad och en chokladmuffins på McCafe och gick ned till en bänk med vacker sjöutsikt och njöt av den goda frukosten. En flummig australiensare kom fram och höll mig sällskap och försökte övertala mig att pröva en myra, tydligen goda men jag avstod (vid detta tillfälle). Sedan gick jag iväg till lagoonen och la mig där med all packning, då jag hade några timmar över före vi skulle mötas för båtresan. Det var delvis soligt och regnigt men skönt att ligga där fram tills det började regna ordentligt, då gick jag till ett wi-fi ställe och hängde där. Tills det var dags att mötas vid busshållplatsen utanför McDonalds.

Utflykt

Vi startade tidigt med att packa ihop och äta frukost för att sedan bli upphämtade av chauffören för vår tripp till Ubud med utflykter på vägen. Vi använde oss av hotellets chaufför, dvs samma som igår. Trevlig och bra guide. Sen har dom väl något system som i Thailand att dom får något för turisterna som dom kommer med till olika turistfällor. Men vi körde på det, lite kul att se ändå. 

Vi började med att se hur dom färgar tyger. Dom skissar upp konturerna på tyget, värmer vax och syr dit vaxet över hela mönstrets för att sedan färga tyget. Tar bort vax och färgar tyget, tar bort mer vax och färgar tyget. Så vaxet är till för att skydda mot färgen och tas bort på dom ställena där dom vill ha rätt kulör. Sedan vävde dom mönster och sydde upp kläder. Vi fick självklart titta på kläder och tyger i butiken bredvid, till ocker priser.

Nästa stopp var en traditionell teateruppvisning med musik och dans, Barong & Kris Dance Jambe Budaya. Vilket inte föll oss riktigt i smaken, speciellt inte i värmen, vilket gjorde det svårt att hålla sig vaken. Teatern flippade ut lite för mycket och handlingen kändes främmande mot vad vi är vana vid. 

Vi stannade vid Batuan tempel (dom har hur många som helst börjar vi märka) och gick runt och tittade. Var ett fint tempel. Vi fick låna sarong där innan vi gick in, en ny upplevelse för Fredrik.

Efter det var det dags för ett vattenfall, Tegenungan waterfall, där vi även badade. Mycket skönt att svalka sig i värmen och efter den långa vägen ned på ojämna trappsteg. Bredvid fanns även ett litet minitempel och även där en källa med Holy water (källvatten). Vattenfallet var jätte vackert. Det var skönt att bada i, men svårt att simma bakom det då det var så strömt där vattnet forsade ned. Att simma under det vattenfallet var som att få slag mot huvudet, då det kom så mycket vatten forsande på samma gång. Vattenfallet var nog bästa grejen på dagen, väldigt magnifikt med fukten som steg som en dimma mot berget. Det bildades en regnbåge när vi klättrade upp och tittade ned. Helt enkelt underbart.

Nästa tempel var elefanttemplet Bedulu, med lite mer natur runtom. Eller det bredvid rättare sagt, för det låg två på samma ställe. Elefanttemplet var mer som en grotta och väldigt dunkelt. Det andra låg längre ned med grönskan runtom och en damm i närheten.

Vi stannade vid ett tempel, Manukaya, där vi fick bada i Holy water (källvatten). Kvinnor behövde även ha håret uppsatt vid detta tempel förutom dom andra reglerna. Dom är ju finurliga för vi behöver ha en sarong att gå in i templet, vilket vi fick låna  mot en donation efter vi betalat inträde till templet. Sedan fick vi hyra en sarong att bada i för vi fick inte bada i samma sarong vi hade på oss. Och vi kunde även betala för skåp och hänglås. Sedan får vi betala en avgift när vi åker ut därifrån (parkering eller liknande). Jag tror det är dom kvittona chauffören sparar och sedan samlar in sina bensinpengar eller vad han får för det. Men det var ett trevligt tempel och uppfriskande att ta sig ett dopp, även om det var kallt först. När vi bytte om hörde vi barnskratt bakom omklädningsrummet och trodde det var en tempelbarnpool. Men när vi gick runt och kikade såg vi att det var en bäck där massa balinesiska barn badade i sin Adams dräkt. Det såg så härligt ut och barnen var så glada, riktigt kul att se det autentiska. 

Vi besökte även Tegallalang rice terrace, vilket var häftigt. Vi har ju passerat många risodlingar men denna var enorm och väldigt vacker. Vi fick ytterligare motion genom att klättra upp och ned där, samt öva tålamod då dom skulle ha donationer vid bron och vid flera andra ställen på vägen runtom odlingen. Fast vi redan betalat avgift när vi kom. Sedan kunde man bära riskorgar och ge donation, mycket ocker. Eller att vi är vana att man betalar en avgift sedan är det klart istället för smådutta här och där. För ger man ingen donation så blir dom sura. Fredrik hade bara stora sedlar och en liten kvar, vilket ena tanten inte tyckte var en tillräcklig donation och blev tjurig. Men det var helt klart värt svetten och pengarna, för var väldigt vackert och en intressant upplevelse. Visste inte att det fanns rött ris förutom vitt och svart ris.

Efter det var det äntligen dags för hotellet Ubud. 

Notis

Bali består av 80% hinduer. 

När man går in i templet  behövs en sarong vilket man kan låna och ge en liten donation. Sedan får gravida och kvinnor med pågående menstruation ej gå in då dom anses som orena. Det är små paket med blommor, ris och rökelse överallt även på trottoarer vilket är offer till gudarna.