Fraser Island är en Sandö med en ovanlig regnskog eftersom den växer i sanden. Vi tog färjan över med bilarna med nödvändig fyrhjulsdrift. Det var en upplevelse att bara åka med i bilen, vägen var minst sagt guppig på sandön och vägarna var såklart sandvägar. Det kändes som att åka en liten båt i höga vågor, men roligt var det. Vi satt åtta personer i varje bil, och jag åkte med guiden. Det var musik på högsta volym och mycket svärande. Han påminde om Steve Irving alias krokodiljägaren, och han var lättsam och full av bullshit.
Vi stannade vid en sötvattensjö där vi badade och sandade oss, för det var väldigt fin sand (som används i vissa perlingsprodukter).
Sedan stannade vi i en liten by om det ens kan kallas det, det var några hus och en affär ;) där vi åt vår medhavda matsäck. För att sen köra ut på stranden och körde väldigt länge tills vi kom till nästa destination. Ön var större än jag trodde.
Vi stannade och fick gå ca en halvtimme genom skog för att mötas av en öken, sand så långt ögat såg och sen en sötvatten sjö mitt i allt, en riktig liten oas vid namn lake Wallaby. Där vi tog ett dopp och skönhetsbehandlingarna fortsatte då fiskarna kom fram och åt dom döda hudceller på fötterna, så vi blev ännu finare.
Därefter åkte vi till lägret. Lägret bestod av en inhängnad med elstängsel (som krånglade) för att hålla ute dingosarna. Vi såg flera stycken runt lägret. Och det var fyra personer som sov i varje tält, men vi hade tur och blev bara tre i vårt tält (förstår inte hur fyra skulle få plats). Sen hade vi ett långbord utanför och en vagn med köksgrejer och där vi låste in maten i kylboxar så dingosarna inte skulle komma. Ingen mat fick lämnas kvar framme, eller medtagas till tältet. Utanför inhängnaden hade vi en bajamaja. Vi rekommenderades att gå två och två och ha med en pinne ifall vi skulle möta en dingo. Inte det lättaste att göra när man vakna mitt i natten och behövde kissa. Från att ha längtat hem till sin egen säng längtade man plötsligt tillbaka till hostel med riktig säng och rinnande vatten. Att helt plötsligt sova på marken på bara ett liggunderlag fick en att uppskatta en knarrande säng. Men det var mysigt att borsta tänderna på stranden och titta ut över vattnet. På kvällen grillade vi vår medhavda mat (vi hade gått ihop och köpt hamburgare) och umgicks.
Efter frukosten åkte vi till Klippan "" där dom hade tvingat urinvånarna att hoppa ifrån, då dom trodde att dom gömde en förrymd fånge. En sorglig historia men en otrolig utsikt. Därefter begav vi oss till "champagnebadet" som det kallades då vågorna slog över klipporna så det blev skum och bubblor i viken som champagne. Även där var det väldigt vackert.
Vi stannade även vid ett gammalt skeppsvrak, som legat där i hundra år. Skeppet hade vart på väg till Asien och sen fastnat och dom kunde inte få loss det hur dom än försökte.
Innan vi åkte till lägret så stannade vi och badade i Elly creek, en mysig liten å som rann med färskvatten så dom som ville kunde fylla på sina flaskor med vatten. Det var skönt att få skölja av sig i vattnet efter badat i saltvattnet i champagnebadet och eftersom vi inte hade någon dusch i lägret.
Sedan åkte vi tillbaka till lägret och grillade resten av hamburgarna och umgicks. Vi gick till stranden och kollade på stjärnhimlen som var helt otrolig. Var som ett fyrverkeri med stjärnor så långt ögat såg. Jag har nog aldrig sett så många stjärnor, och det var så vackert.
På morgonen städade vi ur lägret och åkte till lake Maccainan, när vi gick nedför trappan så kunde vi urskilja den vita sanden och det turkosa vattnet skifta mot mörkblått, helt otroligt vackert. Vi badade och peelade oss här också. Jag såg inga fiskar när jag snorklade, men helt kristallklart vatten och även under vattnet syntes färgskiftningen.
Därefter åkte vi till bryggan för lunch och inväntade färjan. Jag promenerade längs den vackra stranden och njöt av solen som började titta fram. Det har varit mulet och blåsigt och även kommit en skur men samtidigt var det kanske lite bra, annars hade det nog varit väldigt varmt att gå till ökenvattnet och vi hade nog kommit tillbaka som knallröda kräftor. För man märkte att solen ändå tagit trots det "sämre vädret", t.o.m frysit och fått ha på mig långärmat. Det var en väldigt trevlig resa med mycket vackra vyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar