Penang- Malaysia

Vi åt frukost (pannkakor) med Felicia och Björn som också skulle ta morgonbussen, dock åt andra hållet. Vi åt på samma ställe som dagen innan, pannkakorna var goda och det var ett rart dövt gammalt par som hade resatuarangen. Efteråt  tog vi bussen till Penang vilket tog ca 4h, för att sedan ta färjan över till Penang island. Buss kostade 35 mr och färja 1,2 mr per person. Färjan åkte snabbt över och därifrån tänkte vi vara lite smarta och inte ta en taxi som stod vid färjeterminalen och tog ockerpriser. Vi tänkte att vi haffar en längs med vägen, det var bara det att det inte var så många taxibilar som åkte förbi. Men efter att vi gått en stund så fick vi tag i en taxi och 20 minuter senare var vi på hotellet. Vi checkade in och la oss vid poolen.

Till middag hade Fredrik kollat upp ett ställe med dumplings på tripadvisor han ville gå till, men vi gick och gick men hittade inget ställe på den adressen. Men det var en trevlig promenad och vi fick se hur folket bor. Det var mycket bostadshus längs med promenaden, både radhus och lägenheter. Vi såg även en varan på gatan som hoppade ned i kloaken, en stor en.

Vi tog en resurang på vägen tillbaka. det var en stor inhemsk restuarang och dom såg lite chockade ut när vi kom. Menyerna var på malaysiska och vi tog en kombination med flera rätter för 3 personer. Det var fisk, kyckling i curry, spenat, ris och vattenmelonsdricka. Kycklingen var väldigt stark men fisken var godare, fast svårt när det var en hel fisk som man ska dra bort köttet på själv.  

Bordet brevid hade firmafest och det var paketutlottning och alla klappade händerna när någon fick en present, med stor entusiasm. Var lite kul att se.

När vi kom tillbaka till hotellet så blev det en milkshake innan vi gick upp på rummet.

Dagen efter låg vi vid poolen, dock var det nog lite ovanligt. Vårt hotell verkade var ett hotell för inhemska. Det fanns inga solstolar vid poolen så vi låg på marken. En tant kom fram och frågade varifrån vi var och undrade om vi inte skulle bada. Var nog en ovanlig syn att man låg bredvid poolen och solade. Vi var ensamma vid poolen.

På eftermdidagen när det blivit lite svalare åkte vi in till Georgetown. Receptionisten hjälpte oss kolla upp båtbiljett till langkawi och berättade att vi kunde ta bussen in till stan, kostade 2,70 rm. Så vi tänkte att vi prövar det, dock tog det längre tid än vi tänkt. Bussen fastnade vid varje rödlyse och det tog lång tid innan det slog om samt att den tog innervägen. Så efter ca en timmer var vi framme. Så det blev taxi  tillbaka på hemvägen, denna var billiigare än den vi tog dagen innan och gick på 28 rm.

Vi promenerade runt i stan och såg chinatown och little India, prövdae fruktglass och dragonballglass. Vi avsutade med att äta på matmarknaden. Där fick Fredrik sina efterlämgtade dumplings. Även idag hade vi letat efter ett ställe han hade läst om men inte hittade det heller. När vi kom tillbaka till hotellet blev det milkshake för oss och bannanasplitt för mamma (och mig).

Det blev slappardag vid poolen för mig och mamma och Fredrik försökte plugga lite. På kvällen gick vi ut och åt i närområdet, indiskt. Sedan avslutade vi med milkshake på hotellet. Vi tog även en promenad runt och tittade lite på kvällsmarknaden som vi trodde stängde klockan åtta häromkvällen, men visade sig öppna klockan nio. Dock var det inte många stånd öppna men berodde nog på att det snart är kinesiskt nyår.

1 rm (malysiask rimit) är 2 sek

Kambodja-Malaysia

När vi flög till Kambodja åkte vi i det minsta planet jag flugit i. Vi fick gå ombord från marken upp på planets egen trappa, vilket jag inte gjort tidigare. Antingen har dom dragit dit en trappa man går ombord på eller det vanlig sättet via gaten.

När vi kom fram till hotellet hade det blivit fel och dom var fullbokade så dom skickade oss till ett annat ställe, till min fasa ett hostel. Vi fick dock ett eget rum och badrum. Men var riktigt sunkigt och inte det vi betalt för. Vi gick tillbaks och klagade och blev lovade ett rum från frukosten (dom hade en tidig check ut) eller så kunde vi ta ett flerbäddsrum, men vi orkade inte gå fram och tillbaka med all packning så vi väntade till morgonen.

Vi gick ut och åt och kollade in kvällsmarknaden.

PÅ morgonen åt vi frukost och begav oss till vårt riktiga hotell. efter vi checkat in tog vi en tuk-tuk via hotellet och begav oss till templen, Angkor Wat. Det var fascinerande och se templen och vilka detaljer dom bemödat sig med. Men oj vad varmt det var speciell eftersom det var viktigt att täcka på knä och axlar. Var en turist som hade en konflikt med en vakt som inte ville släppa in honom fast han var täckt med en sjal över axlar och överkropp, men han hade ingen t-shirt under. Vakten skrek och var otrevlig medan turisten försökte diskutera lugnt med honom men även lite provocerande.

Vi kände att det var lite mycket tempel eller om det beror på att vi har sett så många under så kort tid. Sedan fanns det inte mycket mer att göra i Siem Reap upplevde vi. Man kunde kolla på en flytande by men läst om att det var mycket bluff där barnen tiggde så köpte man en leksak som såldes där och gav till dom fattiga barnen, så lämnade dom tillbaka den och delade på pengarna och började om. Var även två killar vi träffade på marknaden kvällen innan som bekräftade det och sa att alla turistutflykterna kostade 20 dollar, oavsett vad.

Så vi bokade in en tidigare tur till Phnom Phen istället.

Vi gick och kollade runt i staden och gjorde ett fiskbad för 2 dollar, där fiskarna äter upp det torra på fötterna. Det kittlas väldigt mycket i början sen vänjer man sig. Vi upplevde att fötterna blev lenare.

Vi blev avsläppta och tyckte att vi kudne gå till hotellet men efter en halvtimme upptäckte vi att hotellet var utmärkt fel på kartan, för det fanns inget hotell där. Istället låg det en halvtimme längre bort så då  fick vi nog och tog en tuk-tuk till hotellet. Chauffören fick fråga andra chaufförer om vägen.

När vi kom fram var det ett jätte fint hotell, det var nytt och hade pool på taket. Så kändes väldigt skönt. Vi installerade oss och gick ut och åt, det blev på ett mysigt ställe tvärsöver gatan på ett västerländskt kafé som hjälpte dom fattiga. Det råkade vara ett party där, dom firade Australienska nationaldagen och bjöd in oss att äta med dom på kalaset. Vi beställde in egen mat men pratade med dom. Dom var väldigt trevliga och sociala, dom hade flyttat till Kambodja för ett halvår sedan och kom från USA så vi förstod inte riktigt kopplingen till Australien. Men det var trevligt och fick veta att damen jobbade volontärt halvtid i en skola, där hon utan utbildning inom pedagogik ändå lärde lärarna där massor. Dom har ett hemskt system där dom rangordnar alla barnen utifrån prov och föräldrarna rycker på axlarna och tycker att sina barn är korkade som kommer så långt upp på listan. Ingen förståelse för individen eller särskilda behov. Som tur verkade kvinnan ha mycket sunt förnuft att lära ut om det och lärarna var som svampar och bara sög i sig. Var väldigt intressant och det ryckte lite i mig att vilja göra något liknande.  Fast dom hade fortfarande lön från sitt jobb från USA och kunde dra in pengar fast dom knappt jobbade.

På kvällen hade jag magknip och dagen efter kände jag mig febrig och hängig då det var med stor möda jag tog mig ut. Vi gick på den ryska marknaden som låg i närheten och skulle ha en sådan speciell atmosfär, vilket var en vanlig marknad i mina ögon, dock väldigt varm. Den kallas ryska marknaden för det var så många ryssar som handlade där på 80-90 talet.

Sedan promenerade vi vidare till S21 som var en gammal skola som Pol Pots hade gjort om till fångläger och tortyrkammare. Vi hyrde en guidad tur på bandspelare (fanns inte på svenska som det hade stått på sidan) och gick runt och kollade i museumet. Det var en väldigt bra och informativ guidning, men så hemsk att jag hela tiden var nära att börja gråta. Har så svårt att förstå hur människan kan var så hemsk och brutal. Jag hade tänkt att vi skulle besöka Killing Fields (massgravarna och tortyrkammare) men båda kände att vi inte klarade av det. efter besöket gick vi tillbaka till hotellet och kände oss låga. Vi försökte muntra upp oss genom se lite komedier och softa vid poolen, men hjälpte knappt.

På kvällen gick Fredrik ut och köpte med sig mat för jag var för trött och hängig för att gå ut.

På morgonen kände jag mig piggare och åt frukost med god aptit til skillnad från dagen innan då jag knappt fick i mig något trots den fina frukostbuffén. Vi tog en lugn förmiddag eftersom det var så varmt och gick ut på eftermiddagen för att kolla in Padogan, Kungens palats, strandpromenaden och kvällsmarknaden. Inträdet till palatset kostade 6,5 dollar/person och vi tog en guide för 10 dollar som berättade på bra engelska om palatset. Det fanns några tiggare utanför palatset.  Marknaden var som vilken marknad som helst i Asien, same same. Men köpte en god passionsfruktsiste. Men dom hade inga pannkakor här i Phnom Pehn till min besvikelse.

Innan vi tog tuk-tuk tillbaka (som även han hade svårt att hitta hotellet och fick fråga fast Fredrik fröskte visa på kartan). så var vi på ett torg som verkade vara samlingspunkten, folk spelade badminton, minifotboll (med miniboll) och folk joggade promenerade runt runt och så var det en staty i mitten.

Nästa dag hade vi inget att göra, turistsakerna som fanns att göra hade vi redan gjort (förutom KIlling fields), vi försökte få tips på saker att göra genom några andra som hade varit här tidigare men dom hade inget att rekommendera utöver det vi gjort.  Och vi kände att vi hade promenerat runt i området tillräckligt (speciellt i den här värmen) så vi tog en lugn dag på hotellet. Poolen tändes när det blev mörkt och hade lampor som skiftade färg, vilket såg häftigt ut.

Vi flög till Kuala Lumpur och mötte upp mamma, självklart var vårt plan lite försenat. Annars skulle i landa 10 minuter före mamma. Så jag kände mig lite stressad, fast vi var bara en halvtimme försenade. Men vi kom snabbt ut för att se att det inte var någon mamma som stod och väntade. Fredrik stod kvar och jag gick runt och letade men hittade inte henne, skrev på messenger och messade men fick inget svar. När vi hade passerat bagageutlämningen hade jag även gått förbi hennes för att se om vart där men det var bara en ensam väska som åkte runt där. Så stod där och undrade vart hon var och tillslut kom hon ut från tullen, vi hade kommit ut före henne fast vi vart försenade. Kändes som en enorm lättnad att se henne då hon vart lite orolig att åka själv. Vi tog taxi till hotellet, och taxin blev påkörd bakifrån när chauffören tvärnitade för att inte köra in i bilen framför som hade bromsat. Men det gick bra ändå. Var inte beredd på bilen bakom bara.

Vi gick ut på stan och åt i Chinatown. Sen gick vi och kollade på deras stora moské men kunde inte gå in då vi var tvungen att täcka knä, axlar och hår. Det är väldigt mycket muslimer i Malaysia vilket märks på alla kvinnor som bär slöja (och några burka).

På morgonen åt vi frukost på den angränsande restaurangen som samarbetade med hotellet. Var lite lustigt för dom hade flera småtavlor med motiv från Stockholm. Hotellet och restaurangen hade också flera utklipp över att dom fått bästa pris över budget hotell. Men när man kollade datumen var dom över tio år gamla. Hotellet var lite slitet men på bilderna på nätet hade det sett fräschare ut. Dom hade nog nyligen målat om för väggarna var okej men dom hade en tråkig röd heltäckningsmatta i korridoren och rummet. Och på badrummet såg man att det var äldre, påminde om 70-tal då det var mycket brunt (fast var bygg på senare 80-tal). Men det har vi märkt på flera tidigare hotell att dom verkar gilla brunt kakel som vi tycker ser väldigt tråkigt och gammalt ut. Men kan kunde även känna att folk hade rökt i rummet tidigare men var bra storlek och låg centralt.

Vi gick ut och utforskade staden, gick förbi Petrona twin tower och köpcentrumet, en stora fina parken där vi doppade fötterna i poolen (var en stor lekplats och sedan en pool där barnen kunde leka). Vi var förvånade att det var så mycket grönska.  Kollade på andra tornet men vi skippade att åka upp utan promenerade vidare i hettan. Efter flera timmars promenad så tog vi en slushi på deras central market, men vi tog den som var inomhus där det var ac och så kikade vi runt. Mamma och jag köpte en varsin fickspegel med ros på som påminde mycket om dom vi hade haft när jag var liten och köpt i Turkiet.

Vi gick sen tillbaka till hotellet för lite siesta. På gatan bakom hotellet så var det massor med gaturestauranger som vi hade sett kvällen tidigare så vi bestämde oss för att pröva maten där. Dock var det den godare i China town. Vi prövade även stinkfrukten som är väldigt populär i Asien och jag köpte deras saft, sockerrörsdricka. Åt man en bit och sedan drack den så neutraliserades smaken, var lite kul upplevelse. På vårt hotell är det skyltar att man inte får ta med sig stinkfrukten in. Vet inte vad den heter på svenska men skalet stinker verkligen (dära vårt smeknamn stinkfrukten), men så fort skalet är orta luktar den inte och den smakar sött.  Till Fredriks stora glädje så ramlade vi över ett köpcenter med bara elektronik på 5 våningar. Vi kollade runt där men sedan fick Fredrik gå runt själv då han hittade ett asiatisk Kjell & Co men mycket billigare. Så då gick jag och mamma tillbaka till rummet.

Efter frukost tog vi taxi till busstationen. Blev lite irriterad för vi tog en taxi via hotellet och fick betala 40 rm (80 sek) och när jag frågade varför vi inte gick på taxameter så sa chauffören för att vi bokat via hotellet. Så vi blev lite lurade för taxametern tickade ändå och visade på 22 rm när vi kom fram. Blir så irriterad när dom håller på och luras så där. Även om det inte är mycket pengar så är det så otroligt irriterande.  

Men bussen gick i tid och  det var ordentliga och sköna säten med platsnummer, efter halva vägen var det en paus på 10 minuter (som faktiskt var 10 minuter). Men sträckan i bergen var lite obehaglig för det var verkligen smala vägar och kringelkrokig. Även om i nog åkte på värre vägar i Laos så kändes det er här upplevde jag, när vi åkte bussen (svajade mer).

Vi kom fram till Cameron Higlands (som Jammee rekommenderat) och hittade vårt hotell efter lite letande. Det var en liten by med många hus som påminde om Alperna och sedan att faunan var åt det hållet så kändes det lite overkligt att vi faktiskt var i Malyasia.

Vi åt på ett indiskt ställe, där maten var annorlunda. Men juicen var verkligen färskpressad och ren juice.

Sedan gick vi en trekking road men när vi kom till en campingplats där flera muslimska ungdomar höll på att sätta upp sina tält verkade stigen upphöra. Eller mer bli ogångbar så vi vände och gick tillbaka. Men var en mysig promenad och vi gick längs med en liten flod och i början var det ett minivattenfall och vi fick gå över en hängbro. Sedan åt jag och mamma en våffla och sedan gick vi till en restaurang där Fredrik sett en bild på en stor burgare som han var sugen på. Där tog mamma lite fried rice och jag en varm choklad. Fredriks burgare var verkligen stor och smoothie han beställde var jätte god och i ett ölstop. Sedan begav vi oss till hotellrummet.

Hotellet var nytt och fräscht men litet rum (iaf med extra sängen). Mamma fick chock att det inte var någon duschhörna, medan vi har vant oss vid det. Så hela badrummet blir blött när man duschar och inte finns det en duschskrapa. Även om det var fräscht så var det väldigt lyhört. Tre på morgonen stod folk och pratade i korridoren väldigt högt och efter 10 minuter fick jag nog och gick upp och sa till dom att va tysta. Och det blev dom men klockan 4 på morgonen rumlande det in ett annat gäng som sjöng och väsnades som bara den och slutligen började den jäkla tuppen gala tidigt på morgonen om och om igen.  Så blev inte mycket till sömn.

Vi gick och åt frukost (pannkakor för mig) och träffade på ett svenskt par som visade sig skulle på samma utflyktstur som oss. Var en heldag där vi åkte en jeep. Vi kollade på teplantagen (var enorm och häftig utsikt),  besökte tegrejen och fick lära oss om tillverkningsprocessen, där vi blev förvånade vilken lång process det var för lite te. Vi köpte lite te med oss. Vi var på en fjäril och reptil ställe. Vilka vackra fjärilar och va häftigt att se hur djuren kan smälta in i naturen. Vi besökte time tunnel, som var ett slags museum över Cameron Highlands. Men kändes som en blandning av en loppiskällare med och fb sida, då det satt tankelekar uppsatta lite random. Men var kul att se bilderna från förr och se gamla saker som var från 50- &-60-talet, dock kändes dom mer amerikanska men var kul iaf. Vi var upp på utsiktstornet som var 6666 feet över vattnet, vi fick gå en liten bit på mossstigen(Mossy Forest) (som egentligen är avstängd för dom håller på att rustar upp den). Den var häftig att gå på och se dom gamla träden och mossan, kändes som Ronja rövardotter skogen. Vi var även på en ros/blomodling och  kollade på bin och köpte lite honung. Läskigt vad stor bin dom har, dom hade väldigt många olika sorters. Var väldigt fina montrar med olika bikupor och uppstoppade bin.  Sen så var vi på jordgubbsplock (vi plockade inte utan fick veta om det) sedan köpte vi jordgubbar och jordgubbsmilkshake. Dom odlar jordgubbar året om och har på hyllor istället för på marken så man slipper böja sig ned. Döm använde kokosnöt som växtmassa i ett hydrosystem. Det var en holländare som började odla här och nu är det känt för sina jordgubbar (jordgubbar på allt).

Efter utflykten följde dom med på en jungle trekking och mamma tog en tur på stan själv. Trekkingen blev ett annat spår än vi tänkt från början då det var så svårt att hitta lederna. Denna var en jobbig tur som gick uppför uppför och uppför, inte riktigt vad jag var klädd för i jeanskjol och Fredrik i sina sandaler. Tillbakavägen var lättare men vi blev lite sena tillbaka så mamma hann bli lite orolig. Men sedan gick vi ut och åt middag på samma ställe som kvällen innan, där Fredrik hade ätit sin gigantiska burgare. Jag tog fried rice i ananas, mamma tog fried rice med skaldjur och Fredrik tog currykyckling i ananas. Felicia och Björn delade på en burgare. Sedan tog jag friterad banan till efterrätt. Mätta och belåtna gick vi tillbaka till hotellet.

Sammanfattning av slutet av Vietnam och hela Laos

På morgonen tog vi en promenad längs stranden, där vi fick se att dom runda sakerna vi sett tidigare visade sig vara småbåtar. Dom rullade upp båtarna på stranden med hjälp av stockar. Väldigt söta småbåtar. En vietnames vinkade till oss och pekade att vi skulle dra upp nätet. Vi tänkte det kan väl inte behövas, dom är ju så många men vi hjälpte snällt till och fick erfara hur tungt nätet faktiskt var. En uppenbar rolig sak för turisterna då vi var några stycken som hjälpte till.

Vi åkte till Hue med buss som vi bokade genom receptionen, då vi var försent ute med att boka tåg. Men vi hann bli lite nervös då vi skulle bli upphämtade 13:45 och bussen skulle gå 14:00 men taxin kom inte fören 14:05. Men vi hade kunnat ta det lugnt för vi blev avsläppta vid bussupphämtningen och fick vänta där på bussen. Det där med tider verkar inte fungera på samma sätt här som hemma.
Bussfärden tog fyra timmar och vi blev avsläppta lite utanför staden där det så lägligt stod taxis och väntade. Men vi och dom andra backpackerna promenerade in till staden istället för att betala överpriser. Vårt hotell låg nära så efter lite letande (då vi svängde in en väg för tidigt) så hittade vi rätt.
Så vi checkade in och gick sedan ut på stan för kolla runt, äta middag och det viktigaste, boka DMZ turen, därför vi åkt hit. Vi bokade en privat bil då det inte var så mycket dyrare än att åka i grupp och vi slapp då vänta in alla (Fredrik och jag har lite snabbare tempo än dom flesta). Men det visade sig till min besvikelse att killen missförstått så turen var bara en halvdag och inte heldag som jag frågat 3 gånger. Men vi skulle iaf få se tunnlarna, det var det jag huvudsakligen ville se. Speciellt då jag läst många inlägg om turen och att folk var besvikna då det inte syntes några spår och var tråkiga minnesmärken och det enda värt att se var tunnlarna. Och det var verkligen värt att se, otroligt imponerande att se och gå igenom tunnlarna. Att dom har bott i tunnlarna och vilket system dom hade. Kan förstå att amerikanerna inte kunde hitta dom då tunnlarna var så långt under marken och ingångarna så väl gömda.
Vi tog en engelsktalande guide för 10 dollar när vi kom fram (talade hyfsad engelska men fick ändå tolka lite åt Fredrik) som berättade om kriget och tunnlarna. Man hade kunnat gå runt själv men var intressant att lyssna på. Dom hade även ett litet museum som var väldigt likt det första museet som vi stannade på vägen och tittade i. På vägen till tunnlarna stannade vi även vid stället som var en amerikansk bas (som folk skrivit inte syntes något av då vägen gick där över) och fanns ett monument som kanske var monument över det eller så var det för något helt annat. Vi gick även över en bro som var den som visade gränsen mellan syd och Nordvietnam (där ena museet fanns). Det ar en intressant dag och väldigt fascinerande att se tunnlarna och få en känsla för det.
När vi kom tillbaka så gick vi ut på stan och sedan åt vi nog den första goda middagen i Vietnam. Var ett ställe som fått bra betyg på tripadvisor och hade bra priser, riktig vietnamesisk mat. Så vi gick faktiskt tillbaka dit igen (åt där dagen innan). Vi körde även lite tvätt och det gick på 60.000 vnd. 
Dagen efter så blev det tur på stan och vi åt på ett annat rekommenderat ställe, åt en jätte god tonfiskmacka och Fredrik åt kycklingburgare. Jag fick även min varma choklad som jag haft sug på och nu hade det blivit kyligt så passade bra. Sedan hängde vi på hotellet i väntan på taxin till flygplatsen då vi skulle åka tillbaka till Hanoi för en natt och sedan till Laos (gick inget direktflyg från Hue). Så vi hamnade på en väldigt liten sunkig flygplats och sedan bodde vi på ett hotell nära flygplatsen. Dock till vårt förtret så hämtade dom inte upp oss som var sagt, så vi gick till hotellet då det inte skulle var så långt. Precis när vi kommer dit så kommer bilen och undrade vart vi varit. Men hotellet dög för natten och på morgonen fick vi gratis skjuts till flygplatsen.

När vi kom till Loas landade vi i Vientienne och tog bussen direkt till Vang Vien (eller bokade bussen och gick och åt lunch för att sedan åka 5h buss). Självklart betalade jag ett överpris för bussbiljetten då jag läst 60.000 och tänkte att sidan nog var ett par år gammal så 80.000 kip lät rimligt. Istället för att ha så bråttom (igen) så hade jag kunnat gå runt och tittat oh sett att bussen bara kostade 45.000. Vi blev avsläppta på en stor grusplan och letade oss fram till vårt guest house som var ett enkelt men mysigt ställe lite i utkanten med utsikt över fälten. Var en australiensk herre vid namn Jammee som hade stället , han var väldigt trevlig och hjälpsam och fick stället att lyfta. 
10 000 kip= 10 sek
Det blev en runda att kolla in stan och kolla utflykt för morgondagen då vi var här för tubingen. Vi gjorden en heldagstur med tubing i grotta, kajak och blue lagoon. Valde att hoppa över tubingen via barerna då det var lågvatten och skulle kunna ta över 5h och vi skulle då inte hinna med blue lagoon. Turen kostade 150.000 inkl lunch. Så vi valde att paddla den delen istället. Vi åt middag i gatustånden, åt den godaste bananpannkakan hittills och Fredrik åt någon enorm baguette med kyckling och massa godsaker. Han hade sett någon annan äta den och frågade vilken det var. Sen när han åt den såg man andra kolla in mackan och suktas. Sen hade dom shakes för 10.000 så vi drack några sådana. Bra och gott sätt för mig att få i mig vätska. Fredrik får tjata på mig att dricka (och äta). Det blev faktiskt lite shopping, en vattentålig väska, badshorts till mig, och flip flopps till båda.

Vi blev upphämtade på hotellet på morgonen (inte heller här var dom i tid) och vi åkte runt och plockade upp lite folk här och där innan vi åkte till första stoppet. Där besökte vi elefantgrottan efter tagit oss över en repbro om var väldigt gungig och rolig. Sen blev det en promenad bort till tubing stället där vi fick tuba i en grotta. Tubing är att flyta på innerslangen från ett stort däck. Vi fick ha pannlampa och dra oss fram med hjälp av ett rep. Till vår förvåning var grottan väldigt djup. Vi tog oss in en bra bit för att sedan vända och ta oss ut, på tillbaka vägen fick vi greppa varandras händer och guiden drog oss ut då vi var tvungen att släppa repet på flera ställen för att lämna plats till nästa grupp som var på väg in. Det var väldigt kul och guiderna var skojiga och stänkte vatten på varandra och oss. Mötte man en annan grupp så började man stänka ned den gruppen. 
När vi kommit ut så var det dags för lunch, var mycket mat, stekt ris med grillspett och baguette. Dom har baguette i  Loas därför dom vart en fransk kolonial. Sedan åkte vi vidare till floden vi skulle paddla i. Vi paddlade två och två, samma sträcka som tubingen men längre. Så åkte förbi barerna och såg lämningar av linbana och andra saker jag hört Linda berätta om, men var inte alls lika många barer som det varit förr. Var många igenbommade ställen. Så att paddla istället var nog ett bättre val. Det var en lång sträcka vi paddlade kan nog gissa på 10km. Men det var roligt och lite svårt (speciellt när personen som styr inte pratar så man hör)[och hon inte lyssnar..]. Det blev lite strömt på vissa ställen och lite guppigt och vi körde även fast på lite stenar här och där då vattnet var så lågt. Men kul var det. efter paddlingen så åkte vi till blue lagoon. Som verkar ha tagit över tubingen som lekplats, där fanns det gungor i vattnet, lian att svinga sig med, träd att hoppa ifrån, rutschkana och sen ziplina. Fanns även en grotta att klättra upp till men det hann vi inte då vi såg det försent. Det var kul men inte vad jag väntat mig. När vi kom tillbaka blev det en aptitretare (pannkaka och shake) och sedan promenad till grottan vid hotellet. Tyvärr  var grottan stängd men det var en mysig promenad med en liten fors och väldigt rogivande trädgård. Sen blev det middag på stan (samma som igår, vinnande koncept juh) och lite mer strosande.

På morgonen tog vi minibussen till Luang Prubang som tog 4h. Vi blev avsläppta vid bussterminalen och sedan fick vi ta tuktuk till hotellet. Denna minibuss var lite överlastad dom ställde in en liten pall mellan sätet där en Laois fick sitta, tror det blev som en svarttaxi för henne och hon blev avsläpp på ett annat ställe. Samma sak hände i Vietnam. Dom maxar verkligen bussarna och packningen får ligga där den får plats. 

Vi tog en promenad längs kanalen och åt lite sen lunch för att sedan gå och titta på utsikten från berget Mount Phusi. Det var många trappor upp men vacker utsikt över Luang Prubang, fanns självklart tempel med Budha på berget. Vi tog en annan trappa ned och kom ned på andra sidan där vi såg bambu bron men såg ingen poäng med att gå över den, även om den stod med på tripadvisor. 

På morgonen blev vi upphämtade och skjutsade till båten som vi tog till templet/grottan, som även detta ställe hade många trappor. Vi gjorde även ett stopp vid whisekyön, där dom trots namnet sålde risvin. Det var en autentisk gammeldags by som sålde tyger och kläder förutom deras vin. Det var en fin båttur med slowboaten (en lång smal båt med bilstolssäten för 6-8 personer). Vi blev avsläppta vid elefantrestaurangen på tillbakavägen där vi skulle äta lunch innan vattenfallet, och sedan bli upplockade med bil. Det dom inte sa var att vi skulle behöva sitta där och vänta 2,5h i väntan på att elefantturen skulle bli klar. Så en irriterad Jenny sa till chauffören och undrade vad det var frågan om, vilket han inte kunde svara på då han bara var chaufför. Å till råga på allt så krockade vi på vägen till vattenfallet och fick byta till en tuck tuck. Vår chaufför körde in i en bil som skulle svänga, så va en mild krock men fick sitta och vänta en halvtimme innan dom fixade med transport vidare. När vi väl kom till vattenfallet fick vi bara 1,5h (istället för 2h) där då dom stängde kl 17. Men tur i oturen så gjorde det att vi var ensamma kvar på slutet när vi kom ned från vattenfallet och skulle bada, så var väldigt mysigt och skönt. Fram tills en personal kom fram och undrade vad vi gjorde och jag då genast trodde att vi missförstått och inte fick bada där, men visade sig att han menade att vi borde gömma våra saker så ingen tog dom. Men var ändå dags att gå tillbaka till tuktuken. När vi kom tillbaka till staden gick vi  kvällsmarknaden och ut och åt med Yvonne (en aisatisk amerikan som bor i Vietnam och var i Loas för att få nytt visum) som vi träffade på vattenfallsutflykten.

Sedan var det dags för att åka till Kambodja på eftermiddagen, men då det regnade och värmen hade sjunkit med 15 grader (till 16 grader) så hängde vi på hotellrummet tills det var dags att åka vidare.

Mer bilder

Installerat instagram på Fredriks mobil å lagt upp bilder där (då vi huvudsakligen använder hans mobil att fotografera med).
Instagram:  jenny_olausson

Vietnam Da Nang 2

Vi gick upp tidigt för lite frukostbuffé på hotellet. Fanns soppa, nudlar, kött m.m. Förutom ägg, bröd och frukt. Kändes lite bastant med mat till frukost så vi körde på omelette ,smörgås, frukt och juice. Sedan lånade vi cyklarna och cyklade till Hoi An, det tog väl tunt 1,5h. Men det var det värt då det var väldigt fint. Många vietnameser (också på cykel) som ropade glatt när dom passerade oss.

Där såg vi landsbygden och lite så jag tänkt mig Vietnam. Sedan cyklade vi in i staden och cyklade/gick runt i gammelstaden. Där det var bilfritt vilket var väldigt skönt. Dock mycket moppar och cykeltaxis. Var en mysig stad men mycket folk och säljare som var för på.

 Märkte skillnaden på turiststråket där dom frågar vart man kommer ifrån och när vi säger Sverige så frågar dom "hur mår du?" medan i stora delar kan dom ingen engelska ens och förstår inte alls vad man frågar. Var kul att se men vi föredrog marknaden vi såg igår när vi kikade runt, som var den inhemska.  

Vi prövade en bananpannkaka som inte föll mig i smaken, dom friterade bananen och pannkakan. Så åt upp munken istället. Dom hade mycket fina kläder här så fick verkligen hålla tillbaks shoppinglusten som kom fram fram som en raket.

 När vi kändes oss klara med staden cyklade vi runt lite på landsbygden och sedan tillbaka. Ungefär halvvägs så började det regna men bara bara trampa på, var ändå varmt. Sen har det regnat större delen av dagen/kvällen. Vi fick en konstig blick av personalen när vi lånade paraply för att gå ut och äta i regnet. Dom tyckte nog vi var knasiga turister, när dom hörde att vi cyklat till Hoi An så blev dom jätte förvånade och gjorde stora ögon. Sedan att gå ut i regnet. Men lite mör efter suttit på cykeln så skönt att ta det lite lugnt sedan. 

Da Nang Vietnam

Vi kom till vår hotell Green house hotel i Da Nang på förmiddagen och blev väldigt väl mottagna där. Vi checkade in sen tog vi en promenad på stranden och vidare runt i området. Vi åt en god lunch på ett fint ställe som Fredrik läst om och fått bra betyg. När vi kom tillbaka till hotellet så kunde vi låna cyklarna som vart utlånade tidigare. Så vi hoppade upp och cyklade till Marble mountain som låg ca 30 minuter bort på cykeln. Vi började cykla på trottoaren men två stycken sa till oss, till vår förvåning då mopederna kör hur som helst bostavligen, så trodde inte att dom skulle bry sig om det. Men vi fick vackert cykla på bilvägen, vilket kändes lite läskigt i denna trafiken. Men när vi väl cyklade på så kändes det okej på något konstigt vis. Var skönt att cykla och det fläktade bra. 

På vägen saktade en mopedist in och började prata. Hon fråga vart vi skulle och sa att hon bodde vid bergen och var på väg dit. Det är så vackert och vi borde titta på det. När vi senare svängde av mot bergen stod hon och väntade på oss, visade sin affär där vi kunde parkera cyklarna medan vi gick upp. Det kostade 15.000 vnd att gå upp eller 30.000 att ta hissen. Hon sa att vi som är unga borde gå. Så vi gick upp för dom jobbiga trapporna och möttes av en stor buda och en padoga. Det var fint men när vi började gå upp för nästa trappa kom vi till en grotta som var väldigt häftig. Vi klättrade upp och ned i trappor och såg otroliga vyer, häftiga grottor ( en med tunnel som vi kröp igenom). Det var det coolaste på resan hittills tycker Fredrik, och jag får nog instämma. Det höjde Vietnam trippen betydligt. 

När vi kom ut förstod vi varför hon tjatat om husnumret, vi kom ut på andra sidan och det var likadana affärer hela vägen. Men vi hittade snabbt till rätt affär där vi tittade på sakerna (vilket är dealen med att parkera gratis hos dom). Hittade faktiskt en berlock till mitt armband, men hon blev lite sur efter jag prutat ned den och var inte alls så där "don't worry be happy" som hon citerat innan.

När vi cyklat hem blev det en efterlängtad dusch för att sedan ge sig ut på stan. Vi såg den häftiga drakbron som var belyst och skiftade i färg. Draken såg riktigt häftigt ut, och nästan verklig med belysningen. Synd att det inte fångades på en bra bild. 

Vi fortsatte gå runt på jakt efter den stora katedralen. Fredrik som laddar ned kartan i mobilen hade ingen hjälp av den då mobilen laddade ur. Vi försökte fråga men knappt några som kan engelska. Tillslut lyckades vi hitta den med hjälp av en kille som körde turister. Det visade sig att vi gått förbi den men var en stor vägg och den var innanför så syntes inte från den sidan. Vi genade genom en gränd och fick en bra insyn i flera vietnamesers hem, dom bidde riktigt fint. Katedralen var rosa och fin, men inte riktigt vietnamesisk stil. Kändes mer som en ortodox katedral.

Vi fortsatte vår promenad tillbaka till hotellet och såg att stan var större än vi trott, men stor skillnad från Hanoi.

Hanoi 3

Efter en god frukost med bannanpankaka, här är det vanlig pannkaka med vanlig banan på och sedan tillbehör till, i mitt fall chokladsås. Så bokade vi flyg till Da Nang, efter mycket övervägande om vi skulle ta nattbuss eller tåg. Hotellvärdinnan var mycket hjälpsam och kollade upp priser och berättade tider m.m. 

Efter det blev det en tur på stan i jakt efter sandaler till Fredrik då hans skor håller på att falla sönder. Redan första dagen var tre olika skoputsare på väg att laga hans skor, och han blev snabbt igenkänd när vi passerade förbi dom senare. 

Som tur var fick vi låna paraply av hotellet för det småregnade lite, efter några timmar på stan kom vi tillbaka kalla och blöta. Så fick bli en mysdag på hotellet och passa på att skriva ikapp innan allt glöms bort. Med lite te från Bali och efter läst ut min bok så var det bara sätta igång, och nu är jag nog ikapp :) Njuter att va inne i värmen och höra hur det vräker ned, fast enligt Google så är det bara duggregn här.